Återigen lägger vi timmar bakom oss. Räknar ner, bockar av och håller koll.
Det är ett konstigt liv, allt vardagligt som bara fortsätter och så jobbar vi parallellt med att rädda Dinas liv. Högt och lågt. Livet som det är.
Dina har haft återkommande feber och huvudvärk. Vi spenderade hela måndagen inne på sjukhuset för att ta mer prover och göra fler undersökningar. Det är ett evigt gissande om vad som är vad. Förkylning, biverkningar av nya medicinen, vätskan? Ingen vet med säkerhet. Hon fick antibiotika bara för säkerhets skull med tanke på vad som väntar. Hon fick göra en ny lungröntgen för att se att inte vätskan ökat drastiskt, det hade den inte utan ligger kvar som den gjorde för en vecka sedan. Vi var även en vända inne på lungmottagningen där hon fick blåsa och testa lungkapaciteten så det finns en baseline, att jämföra med senare.
Hon var hemma och vilade igår, fortsatt påverkad, men idag ville hon iväg till skolan en sväng. Det blev inte en heldag men i alla fall lite och det gör henne så gott att vara där, träffa kompisar och glömma allt annat för ett litet tag.
Imorgon ska hon tillbaka till sjukhusvärlden igen.
Då ska hon sätta nål i porten, ta alla nödvändiga prover igen och träffa narkosläkaren. Sedan ska vi få åka hem och sova, för att vara tillbaka vid 7.30 på fredag morgon. Då ska biopsin göras i lungan och nya lungdränage ska sättas. Vi hade önskat att de skulle kunna tappa lungorna samtidigt som biopsin, som för att nollställa dem igen, men de vill ha kvar dem även efteråt. De sa dock att de hade velat sätta dem ändå, det finns en risk att man punkterar lungan när man gör biopsin och då måste det finnas ett dränage som kan kompensera.
Så mest troligt så blir vi kvar över helgen, har vi otur så längre än så, det lärde vi ju oss sist.
Steg 2 i detta är ju sedan att få denna biopsivävnad analyserad. Det är A och O i det hela. Just nu gissar de mest om vad som kan hjälpa henne. Analyserna kommer förhoppningsvis berätta mer och ge en bättre vägledning.
Annars väntar vi på svar från Tyskland, jag hoppas enbart på våra utländska kontakter för tillfället. Jag har fått svaret att laserkirurgi görs i Lund, men att de inte tror att det är lämpligt för Dina. De vill kunna känna tumörerna och i Dinas fall är många så små att de inte tror att det fungerar. Dr Niklas har ändå skickat ren remiss dit och väntar på en officiell bedömning.
Jag väntar också på svar från England. Det har tillkommit ett nytt ”spår”, en teknik som heter Nanoknife som har fungerat framgångsrikt i många fall. Jag har fått en doktor rekommenderad i England och jag har kontaktat honom för att veta om detta skulle vara ett alternativ för Dina. Fördelen med just denna behandling är att den inte kräver något kirurgiskt ingrepp utan de för in en tunn nål och zappar sedan elektriska stötar in i tumörerna. Kanske är detta vägen för Dina?
Jag vet inte, men jag gör allt som står i min makt för att ta reda på det.
Vi får se vad som bedöms vara den bästa behandlingen för Dina. Jag känner mig tacksam över att det finns alternativ i alla fall, beprövade och med goda resultat. Det är bara synd att de inte finns i Sverige, eller att läkarna kan rekommendera dem, så att man slipper sitta och leta, läsa, bedöma och kontakta själv. Men så är det just nu. Kommer vi helskinnade ur detta känner jag mig väldigt motiverad att ändra på detta. Men det är som sagt en senare fight.
Nu laddar vi för de kommande dagarna. Andas och fokuserar.
Om och om och om igen.
När krafterna sinar och jag tänker att jag inte orkar mer, idag, sluter jag ögonen, lägger handen på hjärtat och påminner mig själv om anledningarna jag gör detta. Dina, Majken, Annie.
Dina, Majken, Annie.
Dina, Majken, Annie.
Min heliga treenighet.
Dinas bok 
Så starka att man baxnar. Vi kan bara förutsätta att er kamp inte är förgäves utan att det finns en morgondag. Det gör det vilket som och vi finns där i periferin med hopp och önskan.
GillaGilla
Ni gör precis det som jag själv önskar jag skulle ha ork att göra om det en dag drabbar mig och min familj – starka ni! Jag har svårt att tro att ni kan göra mer just nu, många bollar i luften och framår framåt, allt parallellt, hela tiden. Kom igen nu Dina – jag tror på dig ❤️
GillaGilla
Malin, vi tänker så på er! Kämpa på! Finns inget annat! Ni har många som backar er, både utanför och innanför cancervärlden, så kör bara kör! Och finns det något vi kan hjälpa till med för att påverka åt något håll, nu eller senare, så tveka inte att höra av er. All styrka till er! /Lisa, Tommy och Majken
GillaGilla
Vilka makalösa hjältar ni är! Fortsätt kämpa, önskar jag kunde göra nåt för att underlätta. Tänker på er!
GillaGilla
💕
GillaGilla
OM UPPHOV TILL OCH BOT FÖR CANCER MM
– slut citat härifrån.
GillaGilla