Med handen på hjärtat

Återigen lägger vi timmar bakom oss. Räknar ner, bockar av och håller koll.
Det är ett konstigt liv, allt vardagligt som bara fortsätter och så jobbar vi parallellt med att rädda Dinas liv. Högt och lågt. Livet som det är.

Dina har haft återkommande feber och huvudvärk. Vi spenderade hela måndagen inne på sjukhuset för att ta mer prover och göra fler undersökningar. Det är ett evigt gissande om vad som är vad. Förkylning, biverkningar av nya medicinen, vätskan? Ingen vet med säkerhet. Hon fick antibiotika bara för säkerhets skull med tanke på vad som väntar. Hon fick göra en ny lungröntgen för att se att inte vätskan ökat drastiskt, det hade den inte utan ligger kvar som den gjorde för en vecka sedan. Vi var även en vända inne på lungmottagningen där hon fick blåsa och testa lungkapaciteten så det finns en baseline, att jämföra med senare.

Hon var hemma och vilade igår, fortsatt påverkad, men idag ville hon iväg till skolan en sväng. Det blev inte en heldag men i alla fall lite och det gör henne så gott att vara där, träffa kompisar och glömma allt annat för ett litet tag.

Imorgon ska hon tillbaka till sjukhusvärlden igen.
Då ska hon sätta nål i porten, ta alla nödvändiga prover igen och träffa narkosläkaren. Sedan ska vi få åka hem och sova, för att vara tillbaka vid 7.30 på fredag morgon. Då ska biopsin göras i lungan och nya lungdränage ska sättas. Vi hade önskat att de skulle kunna tappa lungorna samtidigt som biopsin, som för att nollställa dem igen, men de vill ha kvar dem även efteråt. De sa dock att de hade velat sätta dem ändå, det finns en risk att man punkterar lungan när man gör biopsin och då måste det finnas ett dränage som kan kompensera.
Så mest troligt så blir vi kvar över helgen, har vi otur så längre än så, det lärde vi ju oss sist.

Steg 2 i detta är ju sedan att få denna biopsivävnad analyserad. Det är A och O i det hela. Just nu gissar de mest om vad som kan hjälpa henne. Analyserna kommer förhoppningsvis berätta mer och ge en bättre vägledning.

Annars väntar vi på svar från Tyskland, jag hoppas enbart på våra utländska kontakter för tillfället. Jag har fått svaret att laserkirurgi görs i Lund, men att de inte tror att det är lämpligt för Dina. De vill kunna känna tumörerna och i Dinas fall är många så små att de inte tror att det fungerar. Dr Niklas har ändå skickat ren remiss dit och väntar på en officiell bedömning.
Jag väntar också på svar från England. Det har tillkommit ett nytt ”spår”, en teknik som heter Nanoknife som har fungerat framgångsrikt i många fall. Jag har fått en doktor rekommenderad i England och jag har kontaktat honom för att veta om detta skulle vara ett alternativ för Dina. Fördelen med just denna behandling är att den inte kräver något kirurgiskt ingrepp utan de för in en tunn nål och zappar sedan elektriska stötar in i tumörerna. Kanske är detta vägen för Dina?
Jag vet inte, men jag gör allt som står i min makt för att ta reda på det.

Vi får se vad som bedöms vara den bästa behandlingen för Dina. Jag känner mig tacksam över att det finns alternativ i alla fall, beprövade och med goda resultat. Det är bara synd att de inte finns i Sverige, eller att läkarna kan rekommendera dem, så att man slipper sitta och leta, läsa, bedöma och kontakta själv. Men så är det just nu. Kommer vi helskinnade ur detta känner jag mig väldigt motiverad att ändra på detta. Men det är som sagt en senare fight.

Nu laddar vi för de kommande dagarna. Andas och fokuserar.
Om och om och om igen.
När krafterna sinar och jag tänker att jag inte orkar mer, idag, sluter jag ögonen, lägger handen på hjärtat och påminner mig själv om anledningarna jag gör detta. Dina, Majken, Annie.
Dina, Majken, Annie.
Dina, Majken, Annie.
Min heliga treenighet.
Tjejerna

Annonser

6 reaktioner på ”Med handen på hjärtat

  1. Så starka att man baxnar. Vi kan bara förutsätta att er kamp inte är förgäves utan att det finns en morgondag. Det gör det vilket som och vi finns där i periferin med hopp och önskan.

    Gilla

  2. Ni gör precis det som jag själv önskar jag skulle ha ork att göra om det en dag drabbar mig och min familj – starka ni! Jag har svårt att tro att ni kan göra mer just nu, många bollar i luften och framår framåt, allt parallellt, hela tiden. Kom igen nu Dina – jag tror på dig ❤️

    Gilla

  3. Malin, vi tänker så på er! Kämpa på! Finns inget annat! Ni har många som backar er, både utanför och innanför cancervärlden, så kör bara kör! Och finns det något vi kan hjälpa till med för att påverka åt något håll, nu eller senare, så tveka inte att höra av er. All styrka till er! /Lisa, Tommy och Majken

    Gilla


  4. OM UPPHOV TILL OCH BOT FÖR CANCER MM

    Wåra fysiska Kroppar i kött är predestinerade för = gjorda för att leva på proteiner (”fyrbent” kött, fågel, fisk, ägg osv), animaliskt fett och ekologiskt fett av typ kokosfett och olivolja. Det ger en jämn blodsockernivå. Av detta producerar Kroppen sen den glukos = det blodsocker som Kroppen behöver för en ”perfekt” funktion. Denna kost är kort och gott rena hälsokosten för Kroppen.

    För att få en än jämnare normal blodsockernivå – så kan en rågad tesked potatismjöl – utrört i ca 0.5 dl kallt vatten – som intas före varje måltid – vara ett gott tips

    Som nödfoder kan Kroppen även överleva på socker och kolhydrater under en viss tid.

    Sedan ca 50 år tillbaka så har Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – av etablissemanget lurats till att tro att socker och kolhydrater är en nödvändig ingrediens i kosten. Livsfarliga verket = Livsmedelsverket förordar en kost som innehåller 60-70 % socker och kolhydrater – och som därtill skall vara fettsnål – annars blir Wi överviktiga, får hjärt- och kärlproblem, cancer osv.

    Men det är lögn och förbannad dikt – därför att det Wi blir överviktiga av, får hjärt- och kärlproblem, cancer osv av – ÄR för mycket av socker och kolhydrater i kosten. Ej mer och ej mindre än så.

    Som vuxna så bildas och dör cancerceller här och där i Kroppen ständigt och jämt. Under rätt många år med Livsfarliga Verkets rekommenderade 60-70 % socker och kolhydrater i kosten – klarar Kroppen själv av – med insulin som motgift – att hålla blodsockernivån på rimliga höjder. Men så småningom tröttnar Kroppen på den felaktiga kosten = insulinproduktionen fungerar ej längre för att hantera det för stora intaget av socker och kolhydrater.

    Förhöjda blodsockernivåer är det som cancercellerna MÅSTE ha för att ha framtiden för sig. Tar då cancerpatienten bort det mesta av socker och kolhydrater i kosten – till förmån för mera av animaliskt fett och ekologiskt fett av typ kokosfett och olivolja – så återgår i de allra flesta fall blodsockernivån till det normala.

    Cancern dör helt enkelt – därför att den kan helt enkelt ej överleva utan förhöjda blodsockernivåer. Inget konstigt alls – men lik förbannat så förefaller det vara näst intill obegripligt för t ex dom allra flesta cancerbehandlande läkare.

    Men va fan – i deras utbildningar ingår ju bara att ta till kniven och förskriva cellgifter, tyvärr tyvärr… 😥


    Friska celler lever utmärkt på fett och ketonkroppar medan cancerceller inte kan utnyttja detta bränsle utan måste förlita sig på glukos (blodsocker) och glutamin. Om man därför går över till en mycket strikt ketogen kost (extrem LCHF) får de friska cellerna ordentligt med näring, från just fett och ketonkroppar medan cancercellerna berövas sitt huvudsakliga bränsle, blodsockret och det gäller därför att pressa ned detta så långt det över huvud taget är möjligt.

    – slut citat härifrån.

    Mera om detta här.

    – slut citat härifrån.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s