Brev till Dina 12 år

Älskade Dina, Jag vet inte var jag ska börja. Allt är så upp och ner igen. Livet, vardagen och hälsan. Det kan bli lite rörigt det här brevet. Men du om någon vet ju hur det är när hjärnan inte fungerar som en vill. När det tar tid att hitta ord och formuleringar och när … Fortsätt läsa Brev till Dina 12 år

En evighet av sekunder

Så var jag här igen. Tom och full på samma gång, med en skrivvärk inom mig, men med en hjärna full av gröt och en förlamande förmåga att inte hitta orden. Det är maj och det har snart gått 5 år sedan Dina dog. Bara det brukar ju försätta mig i en oregelbunden pendel mellan … Fortsätt läsa En evighet av sekunder

Brev till Dina 8 1/2 år

Hej hjärtat. Jag sitter här vid bordet och ser den lila syrénen vaja nedanför altanen. Himlen är klarblå och fåglarna kvittrar. Det är varmt, lite för varmt för att vara maj egentligen. Det har varit sommarvärme i några veckor nu, men idag fryser jag. Jag sitter med tre lager kläder på mig och ändå knottrar … Fortsätt läsa Brev till Dina 8 1/2 år

Att flyta med känsloströmmen

Än en gång har vi gått in i den ljusaste och mest förhoppningsfulla av årstider. Försommaren. Maj och juni. Fågelkvitter, knoppar, blommor och friska dofter. Denna tid som jag älskar, men som kan kännas så smutsig nu. Alla intryck triggar sorgen och öppnar upp en vårflod av känslor och gråt. Hjärtklappningen är stundtals tillbaka, trycket … Fortsätt läsa Att flyta med känsloströmmen

4 år och en halv miljon

Idag för 4 år sedan ändrades allt. Allt. Dina har en elakartad tumör, sa läkaren. Cancer. Alla förhoppningar om framtiden försvann i en ögonblinkning. Idag sitter vi här i solen och ler ändå. Genom tårar, men ler. Jag har precis fört över ytterligare 250 000 kronor till HOPE. En halv miljon har vi nu, tillsammans, … Fortsätt läsa 4 år och en halv miljon