Nu slutar vi med all onkologisk behandling. Inga fler cytostatikakurer, inga fler röntgenundersökningar, inga fler operationer, nålsättningar, provtagningar, blodtransfusioner och droppställningar. Inget mer. Allt har vuxit. I lungor, skelett och hjärna. Det är utom all kontroll. Det finns inget mer att göra än att ge Dina så mycket smärtlindring som behövs. Det kan hända när som … Fortsätt läsa Nu
Efter förra helgens omtumlande händelser bestämde vi oss för att vi inte kunde spilla mer tid på att vela och planera. Vi måste bara åka iväg. Vi längtade bort och när vi inte fick godkännandet från SOS international och det kändes som att Dinas allmäntillstånd försämrats så bestämde vi oss för Danmark. Närmare bestämt Hotel Scandic … Fortsätt läsa Om att längta bort eller hem och att släppa taget
Det känns som om jag upprepar mig själv, men dagarna går så fruktansvärt fort, och hur gärna jag än velat sätta mig ner och skriva så har jag inte haft möjlighet att ta mig den tiden. Dagarna är intensiva på alla sätt och vis och innehåller alla sorters aktiviteter, göromål och känslor. Den känslomässiga bergochdalbanan … Fortsätt läsa Om att bryta naturens lagar
Jag trodde att vi levde ett konstigt liv i vår parallella verklighet tidigare. Nu känns det som om vi flyttat ännu längre ifrån det som är Verkligheten. Allt är ännu mer absurt. Ännu mer känsligt. Ännu mer skrämmande. Ännu mer sorgligt. Ännu mer jobbigt. Ännu mer intensivt. Allt är så mycket mer av allt. Den … Fortsätt läsa När hjärtat blöder
Ok så här ligger det till. Det här blir ett kort inlägg. Jag orkar inte skriva något långt idag. Allt är åt så mycket helvete det bara går. Dina genomförde sina undersökningar i tisdags. MR av hjärna och buk sant DT av lungor. I onsdags träffade vi Dr Niklas. Han började med att säga att … Fortsätt läsa Dina Dinamant
Vi hade planerat för en lugn vecka. En vecka med bara rehabtider inbokade. En vecka där vi hade tänkt landa lite och ladda inför den nästkommande veckan som kommer att innehålla både magnetröntgen, datortomografi, psykisk ansträngning och olidlig väntan. Så blev det inte. I lördags skulle vi för första gången på cirka fyra månader ta oss iväg hemifrån … Fortsätt läsa Ett paradis i helvetet
Vi kom hem igen i torsdags. Allt gick bra med operationen. De kunde ta bort 99% av tumören och i och med att syftet inte var att bota henne så får vi vara nöjda med det. Dina har förvisso ont i omgångar, men efter en revidering av smärtmedicinerna så kan vi nu hålla det lagom … Fortsätt läsa Om att byta rädsla mot drömmar
Tiden. En konstig sak. Många tänkare, små som stora, har filosoferat kring den. Många är vi väl eniga om att den är märklig. Vi uppfattar den olika, den kan gå fort eller långsamt, man kan känna sig felplacerad eller önska sig framåt eller bakåt. Jag skulle helst av allt spola tillbaka tiden tills innan allt … Fortsätt läsa Tankevurpor och tidskaruseller
Alla positiva tankar, alla försändelser av kraft, styrka och mod, alla kramar och helande energi verkar inte hjälpa. Kaos, andnöd och totalt mörker har präglat vårt liv den senaste månaden. Det ser inte bra ut, för att uttrycka det milt. Så alla som hoppas på goda besked kan sluta nu. I måndags morse åkte Dina, … Fortsätt läsa När världen rasar
Vårt liv fortsätter snurra på i ultrarapid. Vi har inte haft en chans att landa, att smälta allt som har hänt eller blicka framåt. Här och nu har det varit, fast inte på ett sådant där skönt-leva-i-nuet-sätt utan allt-händer-på-en-gång-och-vi-hinner-inte-vara-någon-annastans-sätt. Dina kräktes och kräktes i början av förra veckan. Hon var snurrig och trött. Alla förklaringar från … Fortsätt läsa Don’t look back in anger…
