Vi har vilat i en vecka från allt vad sjukhus heter. Det har varit fantastiskt skönt och väldigt nödvändigt för oss alla. Dina har förvisso tagit sina vätskedrivande mediciner morgon och kväll och vägt sig, men det är verkligen en piss i Mississippi. 3 tabletter på tungan och några klunkar vatten, tack och hej. Klart. … Fortsätt läsa Myrsteg och sjumilakliv
Vätskan fortsatte rinna i dränagen även efter att den ena slangen byttes förra fredagen. Det blev dock mindre och mindre. Vätskan i Dinas vävnader var dock kvar trots intensiv behandling med vätskedrivande. Dagarna bestod i mångt och mycket av att kolla hennes vikt, blodtryck, blodvärden och andning. Däremellan pysslade vi, hela rummet var fyllt av … Fortsätt läsa Tålamod en dygd?
Vi lever i en konstig värld just nu. Ännu konstigare än den brukar vara. Dina har snart legat inne i två veckor och där står tiden liksom still. Det händer massor av grejer såklart, blodprov/ blodtryck/ temp/ vikt/ puls/ andningsfrekvens tas med ojämna mellanrum, vätska in och vätska ut ska redovisas, träna hos fysioterapeuten, pyssla … Fortsätt läsa Att vara där man är
"...det är ljus över stränder och näs. Och omkring mig står den härliga skogen så grön bakom ängarnas gungande gräs..." Jag trivs verkligen med att vara hemma i Sverige på sommaren. Denna sommar har det svurits lite för jämnan över vädrets icke-vara, instagram har fyllts med bilder på regn, moln och varma jackor. Antingen har … Fortsätt läsa Det är skimmer i molnen och glitter i sjön…
Idag åkte så äntligen gipset av! Som vi har längtat. Självklart känns det jättekonstigt för Dina, hon vill inte gärna stödja på det alls. Det kommer ta lite tid och det blir en till utmaning att pressa henne till det, men det måste bara göras. Förhoppningsvis är hon tillbaka relativt snart så hon kan känna … Fortsätt läsa Free at last…
Det har varit varmt! Äntligen, hade jag sagt för ett par år sedan, men med små barn är det svårt tycker jag. Små barn som är rödlätta och känsliga i hyn, Annie som inte ska vara i solen alls och som blir extra svårsövd när det är varmt och klibbigt och så Dinas gipsade ben, … Fortsätt läsa Värmeslag
En timme, en minut, här står tiden still... Tid är fascinerande. Hur man upplever den och vilken mening man fyller den med. Hur kan tiden ibland gå så snabbt? Och ibland så ofantligt långsamt? Den är ju obönhörligt stabil, Tiden. Den går, hur gärna man ibland vill stanna den eller skynda på den. Jag vet … Fortsätt läsa Mänsklig matematik
Det var länge sedan jag skrev. Jag har börjat på många olika inlägg här på bloggen, men aldrig hunnit med mer än några rader. Det är alltid någon eller något som pockar på uppmärksamhet. Dagarna flyger fram och det ges aldrig mer än ett kort ögonblick åt gången till bara mig. De ögonblicken är flyktiga … Fortsätt läsa Livet i 180
Efter många om och men kom vi iväg till Kolmården. Dina var tröttare än vanligt och hade väldigt ont i magen från och till, så på onsdagskvällen förra veckan var vi väldigt osäkra på om vi skulle våga oss iväg. Till slut bestämde vi ändå att vi skulle försöka, och se vart det landar. Så … Fortsätt läsa En värld full av liv
Dina sitter ute i vardagsrummet. Hon letar pärlor och tittar på Monster High. Hon fick mer cytostatika igår och mådde som hon gör då. Hon kräks, är obeskrivligt trött, kortisonsvullen och ligger nästan apatisk i soffan. Hon stirrar ut på ingenting, ber inte att få ha TVn på (vilket aldrig händer annars) och reagerar inte … Fortsätt läsa Dit bara jag går.
Dinas bok 