En timme, en minut, här står tiden still... Tid är fascinerande. Hur man upplever den och vilken mening man fyller den med. Hur kan tiden ibland gå så snabbt? Och ibland så ofantligt långsamt? Den är ju obönhörligt stabil, Tiden. Den går, hur gärna man ibland vill stanna den eller skynda på den. Jag vet … Fortsätt läsa Mänsklig matematik
Lungröntgen
Let it go…
Som för så många andra så är en av Dinas stora idoler just nu Elsa i filmen Frost. Hon spelar låtarna på högsta volym hemma och i bilen, hon har en Elsaklänning, tröjor, halsband (visst är det äkta diamanter mamma?) och en peruk (som dock inte blev så populär som vi trott då den bara sitter … Fortsätt läsa Let it go…
Hudlös himmel
Det blev tyst här. Det tog stopp. Verkligen. Jag mötte Väggen, den berömda, och den slog mig hårt i ansiktet. Långvarig stress och sömnlöshet fungerar bara en viss tid för kroppen, det är ju inget nytt. Jag försöker verkligen ta hand om mig, ta micropauser, träna, få frisk luft och sol, äta hälsosamt mm. Men … Fortsätt läsa Hudlös himmel
All I want for Christmas…
Ja, det är väl inte så svårt att förstå vad som står på vår önskelista. Det är samma önskan dag ut och dag in, oavsett tid på året. Man blir bara så väldigt mycket mer påmind just nu. Det är önskningarnas och förhoppningarnas tid. Julmusiken flödar i alla kanaler, jag har alltid älskat det, det … Fortsätt läsa All I want for Christmas…
Dan före dan, före dan, före dan…
I vanliga fall hade vi räknat ner till ledigheter, jul och en stundande semester nu. Nu räknar vi ner till nästa kritiska besked. På måndag är det dags för nästa magnetröntgen, datortomografi och lungröntgen. Sen väntar Den stora våndan. Väntan. Dagar då vi har sockerdricka i blodet, är väldigt retliga, okoncentrerade och känsliga. Domedagar. Det … Fortsätt läsa Dan före dan, före dan, före dan…
Novemberdis
November. Som för så många andra så försvinner dagarna i denna månad som i ett töcken. Det gråa dämpar på något vis alla intryck och det tidiga mörkret kortar av tiden då man har en chans att känna sig lite mer levande. Vi hade en lång måndag, men väl hemma vid sjutiden så hade vi klarat … Fortsätt läsa Novemberdis
En vecka av kärlek
Som vi har firat! Fyra kalas har det blivit, alla olika i sin form, alla lika i sina hyllningar till Dina, glädjen, kärleken och livet. Vi är otroligt tacksamma över att ha så många varma och innerliga människor runt omkring oss. I läget som varit det senaste året har vi många gånger funderat över människans … Fortsätt läsa En vecka av kärlek
Kärlek, sanningar och videoband…
September kom och är nästan redan slut. Lusten att skriva försvann och vårt liv tycktes ha hakat upp sig. Vår vardag blev som ett gammalt videoband som spelar upp samma sekvenser om och om igen. Cytostatikakurer följdes av infektioner, dagar med antibiotika och bottenvärden, sen några dagar till innan Dina var redo för nästa kur. Det har tagit … Fortsätt läsa Kärlek, sanningar och videoband…
Ett sommarlov på två veckor
Bloggen har fått vila. Vi har försökt koppla bort sjukhusvärlden så gott det går under de senaste två veckorna. Vi har väntat på besked från kirurger, patologer, onkologer och forskare. I det mellanrum som uppstod har vi försökt göra sånt man ska när det är semester och sommarlov. Vi har varit i Gävle/Furuvik och tittat … Fortsätt läsa Ett sommarlov på två veckor
Ropa aldrig hej
En timme efter mitt senaste inlägg fick Dina feber. Den var svajig, upp till 39, ner till 37,8, upp igen... i vanliga fall ska vi ju alltid åka in om den kommer upp till 38,5, men läkaren tyckte att hennes värden är så pass bra att febern inte var oroande, antagligen bara en reaktion på … Fortsätt läsa Ropa aldrig hej
Dinas bok 