Det blev precis som det blivit de andra gångerna efter cytostatika. Förra tisdagen kom febern och vi åkte in till akuten på kvällen. Ytterligare en kväll och natt på en brits, med en varm och medtagen Dina i knät. Att sätta nål i hennes port är aldrig kul, men ännu jobbigare vid midnatt när hon … Fortsätt läsa Livet händer
Angio sarkom
Denna dagen – Ett liv
Ja så sa väl Farbror Melker. Jag känner mig inte så lik honom i övrigt men just där prickar han in det. Denna dagen - ett liv. Idag, imorgon, igår och alla andra dagar de senaste fyra månaderna. Idag har det gått exakt fyra månader sedan vi fick veta att det var en elakartad tumör … Fortsätt läsa Denna dagen – Ett liv
Ett sommarlov på två veckor
Bloggen har fått vila. Vi har försökt koppla bort sjukhusvärlden så gott det går under de senaste två veckorna. Vi har väntat på besked från kirurger, patologer, onkologer och forskare. I det mellanrum som uppstod har vi försökt göra sånt man ska när det är semester och sommarlov. Vi har varit i Gävle/Furuvik och tittat … Fortsätt läsa Ett sommarlov på två veckor
Världens starkaste tjej
Vi är så otroligt stolta över Dina. I torsdags förra veckan åkte vi vid 8.00 ner till pre-op. Dina var redan laddad med lugnande, tvättad tre gånger med Descutan och koncentrerad inför det som komma skulle. Vi satt bredvid henne i våra gröna kläder, höll hennes hand och strök bort hennes tårar medan hon fick … Fortsätt läsa Världens starkaste tjej
Tro Hopp och Kärlek
Dagen för operation närmar sig och vi pendlar mellan en total oro och en fightingkänsla som aldrig varit större. Värdena har de senaste dagarna legat kvar på samma nivåer, bra grundvärden men högt crp och återkommande feber varje eftermiddag och kväll. Vi har varit inne varje dag för provtagning och antibiotikadropp, men de hittar inget … Fortsätt läsa Tro Hopp och Kärlek
Ropa aldrig hej
En timme efter mitt senaste inlägg fick Dina feber. Den var svajig, upp till 39, ner till 37,8, upp igen... i vanliga fall ska vi ju alltid åka in om den kommer upp till 38,5, men läkaren tyckte att hennes värden är så pass bra att febern inte var oroande, antagligen bara en reaktion på … Fortsätt läsa Ropa aldrig hej
Att fångas av dagen
För första gången efter en kur har vi sluppit sitta på akuten med infektion! Det är en skön ljuspunkt i något som varit två svåra veckor. Vi har sörjt de jobbiga beskeden, levt än mer under isen till och från. Ofta är den ena stark när den andra faller, men ibland faller vi båda två … Fortsätt läsa Att fångas av dagen
Ruta 1
Låter något för bra för att vara sant är det troligen det. Röntgenresultaten och utlåtande kom redan igår. Sen eftermiddag ringer Niklas som är ansvarig överläkare för Dina. Han har inga positiva besked. Enligt röntgen har tumören bara minskat med 10 %. Detta kan, enligt honom, bero på tre olika saker. 1. Mänsklig faktor vid … Fortsätt läsa Ruta 1
Tillsammans orkar vi
Den stora tröttheten slog till. Lamslog mig och förintade all inspiration och lust att skriva. Vi har varit flera vändor inne på sjukan, för provtagningar, på akuten för mera feber och på avdelning Q84 för den "efterlängtade" kuren som blev uppskjuten pga infektioner. Fram och tillbaka, packa ner och packa upp, välja pysselsaker, koordinera matlådor … Fortsätt läsa Tillsammans orkar vi
Att leva på paus
Så har ytterligare en vecka förflutit. Dina kom sakteligen tillbaka mer och mer till sitt vanliga jag och dagarna började lägga sig lite till rätta igen. Hon kunde vara på dagis, leka, stoja och busa. Hon kom hem rosig om kinderna och med något nytt att berätta varje dag. Det har fungerat så jättebra för … Fortsätt läsa Att leva på paus
Dinas bok 