Som jag konstaterat tidigare så är jag inte den nervösa typen. Lite härligt pirr i kroppen har jag väl haft inför en fotbollsmatch, ett viktigt jobbmöte eller presentation, men den sortens stress ska väl bara vara nyttig. Få mig att prestera lite bättre och skärpa mina sinnen . Den nervositet och stress som kommer med … Fortsätt läsa When you wish upon star…
angio sarcoma
Let it go…
Som för så många andra så är en av Dinas stora idoler just nu Elsa i filmen Frost. Hon spelar låtarna på högsta volym hemma och i bilen, hon har en Elsaklänning, tröjor, halsband (visst är det äkta diamanter mamma?) och en peruk (som dock inte blev så populär som vi trott då den bara sitter … Fortsätt läsa Let it go…
För att alla barn är värda en ärlig chans…
Först och främst vill jag göra helt klart att jag är oerhört tacksam för mycket inom den svenska barncancervården. Jag är tacksam för de sköterskor och läkare som dedikerar hela eller delar av sina liv åt att arbeta med cancersjuka barn. Jag är tacksam för dem som ser oss. På riktigt. Som ser Dina för … Fortsätt läsa För att alla barn är värda en ärlig chans…
Hur allting började
Idag för ett år sedan var vår sista vanliga måndag. Jag hade precis börjat jobba 50% efter varit föräldraledig med Majken. Jag längtade efter att komma igång ordentligt, att göra något annat än att vara hemma, och det passade oss perfekt att börja på halvtid för att sedan gå upp på heltid. Solen sken och … Fortsätt läsa Hur allting började
Att minnas vad man glömt
Först och främst vill jag tacka alla som engagerade sig i att hjälpa mig att hitta rätt hjälp. Jag fick massor av tips och även erbjudanden om att stötta ekonomiskt. Jag är rörd av att ni bryr er och att även helt okända människor känner sig villiga att sträcka ut en hjälpande hand. Det är ju det … Fortsätt läsa Att minnas vad man glömt
Ett rop på hjälp
Är det någon av er som läser detta som kan hjälpa mig att komma i kontakt med en psykolog som har erfarenhet av barncancer? Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt att hitta rätt. Barnonkologens psykosociala hjälp är bristfällig, minst sagt. Jag har pratat med en kurator några gånger men det känns … Fortsätt läsa Ett rop på hjälp
En sång till modet
Vi kom hem igen i tisdags. Det gick ganska fort, Annie klarade sig rätt lindrigt undan som tur var. Hon fick behålla maten efter något dygn och tappade inte mer i vikt, hon syresatte sig fint och började pigga på sig. Hon har fortfarande rejäl hosta, som kan sitta i länge framöver enligt läkarna, men hon … Fortsätt läsa En sång till modet
Hudlös himmel
Det blev tyst här. Det tog stopp. Verkligen. Jag mötte Väggen, den berömda, och den slog mig hårt i ansiktet. Långvarig stress och sömnlöshet fungerar bara en viss tid för kroppen, det är ju inget nytt. Jag försöker verkligen ta hand om mig, ta micropauser, träna, få frisk luft och sol, äta hälsosamt mm. Men … Fortsätt läsa Hudlös himmel
Dina
Hur mår hon? Den frågan kommer ju rätt ofta. Den är befogad såklart, men den är inte så enkel att svara på. Allmänläget skiftar, otroligt mycket. Dagsform kan vi inte riktigt gå på utan det är mer formen för stunden som ger oss ett utgångsläge. Ibland är hon pigg, dansar, springer, sjunger och busar. Hon … Fortsätt läsa Dina
Av längtan
Vi lägger dagar bakom oss. Jag bockar i tanken av veckor. Räknar ner. Till vad vet jag inte riktigt. Till våren. Till en dag då vårt liv ska kännas lite enklare, mer normalt. Till en dag då allt inte känns så osäkert, så overkligt. Somewhere over the rainbow... Den logiska delen av min hjärna vet … Fortsätt läsa Av längtan
Dinas bok 