Efter infektionen tog det lite längre tid än förväntat för Dinas värden att återhämta sig. Förra fredagen skulle hon ju egentligen ha fått den tredje kuren av paclitaxel, men har man en infektion får man inte starta. Så denna vecka har vi varit inne på sjukhuset varje dag och väntat på samtalet som varje eftermiddag … Fortsätt läsa På det igen…
Orättvisan som känns men inte finns
Vi fick komma hem igen på lördagseftermiddagen efter lite antibiotikadropp. Vi packade en filt och fiskespön och åkte ner till Edssjön. Det blev en skön fortsättning på dagen som avslutades med grillmiddag hos storasyster Anna. Konstigt hur en dag kan se så helt olik ut. Vi skulle vara tillbaka på söndagen klockan nio. För en … Fortsätt läsa Orättvisan som känns men inte finns
En ständig oro
Många dagar sen jag skrev. Jag önskar det var för att vi bara haft det så underbart att jag inte hunnit. Vi var inne igen förra fredagen för kur nummer två med paclitaxel. Samma procedur och samma biverkningar av kortisonet. Denna gång var vi däremot lite mer förberedda på det. Dina kämpade på som alltid … Fortsätt läsa En ständig oro
Ett efterlängtat lugn
Nu har jag planerat för vår altan i sommarskrud. Valt ut växter, blommor, krukor, odlingsbänkar, soffa och kuddar. Inhandlingslistan är lång men så får det bli. Jag måste ha ett projekt, något som får mig att tänka på något annat, något som liknar att jobba. Planera, inhandla och genomföra. Tänk om allt annat vore så … Fortsätt läsa Ett efterlängtat lugn
Kasam
Dagarna går. På något vis blir morgon till kväll, igen och igen. Vi lever fortfarande i något slags vacuum, ett parallelluniversum där allt ser ut som det brukar och människor gör det de vanligtvis gör. Mat måste lagas, blöjor bytas, tvätt hängas, tallrikar diskas, varor inhandlas, bilen tankas, leksaker plockas undan, barn läggas. Sen måste jag … Fortsätt läsa Kasam
Bryta ihop och komma igen
Då var vi äntligen hemma igen. Det blev några dagar på sjukhuset för att Dina skulle få antiobiotika och för att de skulle kunna ha henne under uppsikt. Febern sjönk efter något dygn och hon verkade pigga på sig lite, men värdena fortsatte att sjunka och till slut var neutrofilerna inte ens mätbara i blodet, under 0,1. … Fortsätt läsa Bryta ihop och komma igen
Att vänja sig vid en ny verklighet
Efter intensiva och omtumlande dagar såg vi fram emot att få spendera lite kvalitetstid hemma, med varandra och familjen. Det blev lite häng i trädgården, lek med kusinerna, vila i solsken, hamburgare och glass. Vi fick se en glimt av vår vanliga Dina. En glimt. Hon var märkbart påverkad och hade inte närmelsevis samma tempo … Fortsätt läsa Att vänja sig vid en ny verklighet
Vecka 1 av många
För en vecka sedan fick vi det besked som omkullkastade hela vår värld. Den värsta veckan i våra liv såklart, men den lägger vi nu bakom oss. Det kommer fler tunga dagar och veckor. Många fler. Men just nu, just idag är vi hemma och vi ska inte tillbaka förrän på fredag. Vi började dagen … Fortsätt läsa Vecka 1 av många
Mardrömmen
Vår dotter har cancer. Så nu är det sagt. Inte känns det mer verkligt för det. Det värsta vi någonsin kunnat tänka oss har hänt. Mardrömmen har blivit sann. Vår älskade älskade Dina har fått diagnosen Angio Sarkom i levern. En elakartad tumör på 11cm finns i hennes lilla mage. Cancer. Vi är i chock. … Fortsätt läsa Mardrömmen
Dinas bok 