Först och främst vill jag göra helt klart att jag är oerhört tacksam för mycket inom den svenska barncancervården. Jag är tacksam för de sköterskor och läkare som dedikerar hela eller delar av sina liv åt att arbeta med cancersjuka barn. Jag är tacksam för dem som ser oss. På riktigt. Som ser Dina för … Fortsätt läsa För att alla barn är värda en ärlig chans…
Idag för ett år sedan var vår sista vanliga måndag. Jag hade precis börjat jobba 50% efter varit föräldraledig med Majken. Jag längtade efter att komma igång ordentligt, att göra något annat än att vara hemma, och det passade oss perfekt att börja på halvtid för att sedan gå upp på heltid. Solen sken och … Fortsätt läsa Hur allting började
Vi kom hem igen i tisdags. Det gick ganska fort, Annie klarade sig rätt lindrigt undan som tur var. Hon fick behålla maten efter något dygn och tappade inte mer i vikt, hon syresatte sig fint och började pigga på sig. Hon har fortfarande rejäl hosta, som kan sitta i länge framöver enligt läkarna, men hon … Fortsätt läsa En sång till modet
Det blev tyst här. Det tog stopp. Verkligen. Jag mötte Väggen, den berömda, och den slog mig hårt i ansiktet. Långvarig stress och sömnlöshet fungerar bara en viss tid för kroppen, det är ju inget nytt. Jag försöker verkligen ta hand om mig, ta micropauser, träna, få frisk luft och sol, äta hälsosamt mm. Men … Fortsätt läsa Hudlös himmel
Hur mår hon? Den frågan kommer ju rätt ofta. Den är befogad såklart, men den är inte så enkel att svara på. Allmänläget skiftar, otroligt mycket. Dagsform kan vi inte riktigt gå på utan det är mer formen för stunden som ger oss ett utgångsläge. Ibland är hon pigg, dansar, springer, sjunger och busar. Hon … Fortsätt läsa Dina
Vi lägger dagar bakom oss. Jag bockar i tanken av veckor. Räknar ner. Till vad vet jag inte riktigt. Till våren. Till en dag då vårt liv ska kännas lite enklare, mer normalt. Till en dag då allt inte känns så osäkert, så overkligt. Somewhere over the rainbow... Den logiska delen av min hjärna vet … Fortsätt läsa Av längtan
Det har varit ytterligare en händelserik vecka i familjen Perssons liv. Ibland känns det som om vårt liv är en karusell som bara snurrar snabbare och snabbare. Förra lördagen åkte vi så äntligen in till Förlossningen på Karolinska. Fortfarande lite lätt chockade över att vi snart skulle få välkomna ytterligare ett barn. Jag kände mig … Fortsätt läsa Tre kärlekar
Ja nu blir det fokusskifte för ett litet tag. Från sjukdom och mörka tankar till ett nytt litet liv och alla känslostormar det för med sig. Jag var på Specialistmödravården i morse och det visar sig att jag, i alla fall rent fysiskt, är redo att föda mitt tredje barn. Jag träffade en fantastiskt bra … Fortsätt läsa Alla goda ting är tre…
Okej förbered er. Förbered er på en självömkan utan dess like. För nu är jag så in i bomben trött att min hjärna inte kan annat än tycka synd om sig själv och min kropp. Jag har funderat över om det ens är värt att öppna på locket till detta. Vad för sorts gott som … Fortsätt läsa Valrossens självömkan
Äntligen kom snön. På förmiddagen på julafton vräkte regnet ner, men ganska snabbt övergick det i hagel, som blev till snö. Stora, vita flingor föll långsamt ner och lagom till att vi skulle sätta oss ner och äta vår julmat var marken utanför vit och himlen fortsatte fyllas av underbara, vackra, fjäderlätta iskristaller. Snö har en … Fortsätt läsa Ringar på vattnet
Dinas bok 