Jag hoppas att du inte kommer att känna igen dig och inte skratta igenkännande. Jag hoppas att du inte känner att jag trampar på några tår, eller förolämpar dig. Det är inte min mening utan handlar i så fall enbart om att vi i dagsläget lever i helt olika världar. Detta är mitt sätt att … Fortsätt läsa Detta är mina Sanningar
Efter många om och men kom vi iväg till Kolmården. Dina var tröttare än vanligt och hade väldigt ont i magen från och till, så på onsdagskvällen förra veckan var vi väldigt osäkra på om vi skulle våga oss iväg. Till slut bestämde vi ändå att vi skulle försöka, och se vart det landar. Så … Fortsätt läsa En värld full av liv
Dina sitter ute i vardagsrummet. Hon letar pärlor och tittar på Monster High. Hon fick mer cytostatika igår och mådde som hon gör då. Hon kräks, är obeskrivligt trött, kortisonsvullen och ligger nästan apatisk i soffan. Hon stirrar ut på ingenting, ber inte att få ha TVn på (vilket aldrig händer annars) och reagerar inte … Fortsätt läsa Dit bara jag går.
Som jag konstaterat tidigare så är jag inte den nervösa typen. Lite härligt pirr i kroppen har jag väl haft inför en fotbollsmatch, ett viktigt jobbmöte eller presentation, men den sortens stress ska väl bara vara nyttig. Få mig att prestera lite bättre och skärpa mina sinnen . Den nervositet och stress som kommer med … Fortsätt läsa When you wish upon star…
Först och främst vill jag göra helt klart att jag är oerhört tacksam för mycket inom den svenska barncancervården. Jag är tacksam för de sköterskor och läkare som dedikerar hela eller delar av sina liv åt att arbeta med cancersjuka barn. Jag är tacksam för dem som ser oss. På riktigt. Som ser Dina för … Fortsätt läsa För att alla barn är värda en ärlig chans…
Idag för ett år sedan var vår sista vanliga måndag. Jag hade precis börjat jobba 50% efter varit föräldraledig med Majken. Jag längtade efter att komma igång ordentligt, att göra något annat än att vara hemma, och det passade oss perfekt att börja på halvtid för att sedan gå upp på heltid. Solen sken och … Fortsätt läsa Hur allting började
Först och främst vill jag tacka alla som engagerade sig i att hjälpa mig att hitta rätt hjälp. Jag fick massor av tips och även erbjudanden om att stötta ekonomiskt. Jag är rörd av att ni bryr er och att även helt okända människor känner sig villiga att sträcka ut en hjälpande hand. Det är ju det … Fortsätt läsa Att minnas vad man glömt
Är det någon av er som läser detta som kan hjälpa mig att komma i kontakt med en psykolog som har erfarenhet av barncancer? Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt att hitta rätt. Barnonkologens psykosociala hjälp är bristfällig, minst sagt. Jag har pratat med en kurator några gånger men det känns … Fortsätt läsa Ett rop på hjälp
Vi kom hem igen i tisdags. Det gick ganska fort, Annie klarade sig rätt lindrigt undan som tur var. Hon fick behålla maten efter något dygn och tappade inte mer i vikt, hon syresatte sig fint och började pigga på sig. Hon har fortfarande rejäl hosta, som kan sitta i länge framöver enligt läkarna, men hon … Fortsätt läsa En sång till modet
Hade jag trott på karma så skulle jag säga att jag nog måste varit riktigt ond i mitt tidigare liv, massmördare eller något annat riktigt hemskt. Så då får jag väl vad jag förtjänar nu i så fall. I fredags var det dags för uppföljning hos Kardiologen för Annie. Ett nytt omfattande ultraljud på hjärtat. … Fortsätt läsa Prövningar
Dinas bok 