Dina sitter ute i vardagsrummet. Hon letar pärlor och tittar på Monster High. Hon fick mer cytostatika igår och mådde som hon gör då. Hon kräks, är obeskrivligt trött, kortisonsvullen och ligger nästan apatisk i soffan. Hon stirrar ut på ingenting, ber inte att få ha TVn på (vilket aldrig händer annars) och reagerar inte … Fortsätt läsa Dit bara jag går.
cancer
When you wish upon star…
Som jag konstaterat tidigare så är jag inte den nervösa typen. Lite härligt pirr i kroppen har jag väl haft inför en fotbollsmatch, ett viktigt jobbmöte eller presentation, men den sortens stress ska väl bara vara nyttig. Få mig att prestera lite bättre och skärpa mina sinnen . Den nervositet och stress som kommer med … Fortsätt läsa When you wish upon star…
Let it go…
Som för så många andra så är en av Dinas stora idoler just nu Elsa i filmen Frost. Hon spelar låtarna på högsta volym hemma och i bilen, hon har en Elsaklänning, tröjor, halsband (visst är det äkta diamanter mamma?) och en peruk (som dock inte blev så populär som vi trott då den bara sitter … Fortsätt läsa Let it go…
För att alla barn är värda en ärlig chans…
Först och främst vill jag göra helt klart att jag är oerhört tacksam för mycket inom den svenska barncancervården. Jag är tacksam för de sköterskor och läkare som dedikerar hela eller delar av sina liv åt att arbeta med cancersjuka barn. Jag är tacksam för dem som ser oss. På riktigt. Som ser Dina för … Fortsätt läsa För att alla barn är värda en ärlig chans…
Hur allting började
Idag för ett år sedan var vår sista vanliga måndag. Jag hade precis börjat jobba 50% efter varit föräldraledig med Majken. Jag längtade efter att komma igång ordentligt, att göra något annat än att vara hemma, och det passade oss perfekt att börja på halvtid för att sedan gå upp på heltid. Solen sken och … Fortsätt läsa Hur allting började
Att minnas vad man glömt
Först och främst vill jag tacka alla som engagerade sig i att hjälpa mig att hitta rätt hjälp. Jag fick massor av tips och även erbjudanden om att stötta ekonomiskt. Jag är rörd av att ni bryr er och att även helt okända människor känner sig villiga att sträcka ut en hjälpande hand. Det är ju det … Fortsätt läsa Att minnas vad man glömt
En sång till modet
Vi kom hem igen i tisdags. Det gick ganska fort, Annie klarade sig rätt lindrigt undan som tur var. Hon fick behålla maten efter något dygn och tappade inte mer i vikt, hon syresatte sig fint och började pigga på sig. Hon har fortfarande rejäl hosta, som kan sitta i länge framöver enligt läkarna, men hon … Fortsätt läsa En sång till modet
Cirkus Persson
Ja vi fortsatte en vecka till. Fullt ös non stop känns det som. Anders och jag har ofta skrattat lite åt att vi har en tendens att göra allt på en gång, men ibland är det inte lika roligt längre utan vi blir mest en parodi på oss själva. När jag skrev sist trodde vi … Fortsätt läsa Cirkus Persson
Vecka 1 av många
För en vecka sedan fick vi det besked som omkullkastade hela vår värld. Den värsta veckan i våra liv såklart, men den lägger vi nu bakom oss. Det kommer fler tunga dagar och veckor. Många fler. Men just nu, just idag är vi hemma och vi ska inte tillbaka förrän på fredag. Vi började dagen … Fortsätt läsa Vecka 1 av många
Mardrömmen
Vår dotter har cancer. Så nu är det sagt. Inte känns det mer verkligt för det. Det värsta vi någonsin kunnat tänka oss har hänt. Mardrömmen har blivit sann. Vår älskade älskade Dina har fått diagnosen Angio Sarkom i levern. En elakartad tumör på 11cm finns i hennes lilla mage. Cancer. Vi är i chock. … Fortsätt läsa Mardrömmen
Dinas bok 