Jag har tidigare skrivit om kärleksknuten. Den är otroligt stark, men den har en ofrivillig tvilling. En knut av skuld. Jag behöver skriva om den skulden. Igen. Skulden som jag inte ska känna. Inte behöver känna. Inte borde känna. Den som trots alla logiska tankar och förklaringar finns där ändå. Skulden som borrat sig ner djupt … Fortsätt läsa Skuldknuten
barncancer
Om människors möten
Jag har varit hemma med sjuka barn. Både Majken och Annie har haft något virus, som det brukar vara denna tiden på året. På ett sätt känns det tryggt. Jag kan det här. Jag känner igen allt. Den höga febern, tröttheten, de rosiga kinderna och hostan. Jag faller in i rollen som den omhändertagande. Men … Fortsätt läsa Om människors möten
Ett bättre nytt år
Snart är de över, de här dagarna som brukar vara våra sköna familjedagar. Vi har tagit oss igenom dem. Jag bestämde mig att målet för mig själv var just det, att ta mig igenom dem, och att göra dem så bra de bara gick för barnen. Jag tycker att vi lyckades. Julen blev så bra den … Fortsätt läsa Ett bättre nytt år
Om att vända blicken inåt
Julen står för dörren. Aldrig någonsin tidigare har jag känt en sådan stark önskan att bara lägga dessa dagar bakom mig. Målet är att överleva dem och att Majken och Annie har det så bra de bara kan. Allt annat skiter jag. Eller tror jag i alla fall. Inbillar mig. Jag tänker så, att detaljerna … Fortsätt läsa Om att vända blicken inåt
Lucia och ett annat Jag
Snön har kommit på besök igen och bäddat in världen i ett mjukt och ljust lugn. Naturen räddas från allt det grå och allt blir vackert. Vi smyger upp i mörkret, tänder ljus och tar frukosten framför Luciatåget på TVn. Som vi brukar. Annie och Majken är förväntansfulla, det är spännande att få dricka varm … Fortsätt läsa Lucia och ett annat Jag
När julen kommer ska varenda unge vara glad…
Vi har gått in i december. Julmånaden, där ursprungsbudskapet är kärlek, givmildhet och att ta hand om varandra. Ett budskap som oavsett livsåskådningar borde vara en självklarhet. Förra julen låg Dina och jag isolerade på ett rum inne på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Dina var nyopererad i hjärnan och hade dessutom fått kräksjukan. Det är den konstigaste … Fortsätt läsa När julen kommer ska varenda unge vara glad…
Jag ska bara byta grepp
Åh denna tid. Denna jävla tid som är så svår att förhålla sig till. Tänk att något så konstant och opåverkbart (om det ens är ett ord) som tiden kan ställa till det så i hjärnan. Sätta så djupa spår. Idag är det 6 månader sedan Dina dog. Ett halvt år. Det känns som en … Fortsätt läsa Jag ska bara byta grepp
Alltings ambivalens
Tre veckor sedan jag skrev sist. Höst har blivit till vinter och miljontals av tankar har hunnit snurra några varv i min hjärna. När jag kände att Dinas födelsedag började närma sig var det som om kroppen slog av alla känslor. Jag var som i trans. Hade ett lite sjukligt, perfektionistiskt drag att fixa ordning … Fortsätt läsa Alltings ambivalens
5 månader utan Dig
Känslor är sällan, om aldrig, endimensionella. Av den enkla anledningen att vi människor inte är det. De är alltid en blandning av många olika känslor och vi klumpar ofta ihop dem och kategoriserar dem under den mest framträdande känslan. Du är aldrig bara arg, den grundar sig kanske i en känsla av förväntan, kärlek eller … Fortsätt läsa 5 månader utan Dig
Kaos. Bara kaos.
Kanske kommer detta inlägg göra dig lite orolig, om du orkar läsa klart. Jag brottas med hur pass mycket jag ska skriva här. Hur ärlig jag ska vara. Hur privat jag ska vara. Men jag har kommit fram till att jag fortsätter behöva detta. Jag behöver skriva om hur jag verkligen mår. Jag märker att … Fortsätt läsa Kaos. Bara kaos.
Dinas bok 