Om om inte fanns

Ja om om inte fanns… Skulle världen nog inte vara ett bättre ställe,  men det skulle nog vara lite lättare att förhålla sig till den.  Det är så lätt att falla för frestelsen. Att tänka hur allt skulle vara om jag tänkt annorlunda, sagt annorlunda, gjort annorlunda. Det är inga hälsosamma tankar, men ändå så letar de sig in.

wpid-img_20150920_131130.jpgTänk om vi sökt vård tidigare och inte varit så naiva.
Tänk om vi insisterat på operation med en gång så det var inte hunnit sprida sig.
Tänk om vi tryckt ännu hårdare för en genomsekvensering i vintras och inte behövde vänta på det nu.
Tänk om Dina inte brutit foten och därmed sluppit att bli än mer orörlig.
Tänk om vi insisterat på att göra något mer åt vätskan tidigare.
Tänk om vi kämpat ännu hårdare för att få second opinions, tänk om vi vetat mer då.
Tänk  om Annie kom till oss för att ersätta Dina.
Tänk om Dina inte klarar detta.
Tänk om jag inte klarar detta.
Tänk om, tänk om, tänk om…

wpid-img_20150920_131149.jpgJa tänk om, bokstavligt talat nu Malin, tänk om, tänk annorlunda.
Vi sökte vård när vi tyckte hon inte var som vanligt.
Vi litade på läkarnas bedömning att det vore bra att försöka krympa tumören innan operation.
Vi tryckte så hårt vi kunde i vintras, jag var höggravid och slutkörd. Vi hade möten och otaliga samtal, men läkarna sa nej, bedömde det som inte nödvändigt.
Dina var ute och spelade fotboll, olyckor händer, barn leker, ben bryts.
Vi förstod inte att vätskan kunde bli så jobbig och långdragen,  litade på läkarnas åsikter.
Vi har gjort allt vi kan för att få second opinions, de svarar inte!
Annie kom till oss för att vi behövde ännu mer kärlek.
Dina klarar detta.

Jag klarar detta.

Så snurrar det i min skalle. Dag ut och dag in. Till ingen nytta. Vi är där vi är. Alla beslut vi tagit och inte tagit. Allt vi tänkt, sagt och gjort har tagit oss fram till där vi är idag. Alla beslut har fattats baserat på det vi vetat för stunden. Allt har gjorts efter bästa förmåga.

wpid-img_20150919_123853.jpgDina mår bra nu. Hon är pigg. Hon har varit i skolan hela veckan. Lekt, orkat, varit som ”vanligt”. Hon har inte fått traditionell cytostatika sedan i början av augusti. Kroppen har fått vila. Det har börjar växa lite fjun på huvudet. Vätskan i vävnaderna är under kontroll. Hon har tappat nästan 5 kilo i ren vätska på 5 veckor. Kläderna sitter lösare. Hon är rörligare.
Hon vet ingenting om vad som komma skall. Vi har återigen valt att låta henne få leva så normalt det bara går, att inte säga något förrän vi vet med säkerhet vad som ska hända.

Vi har fått klartecken från Professor Passlick i Freiburg, Tyskland, att det bedömer att de kan operera hennes lungmetastaser. Det är fantastiska nyheter. Vi har satt så mycket hopp och tilltro till denna behandling de senaste veckorna att ett nej här hade sågat oss vid fotknölarna. Så ser det inte ut att bli. Det är en lång väg kvar, men vi har lärt oss att fira varje litet framsteg och detta är ett sådant.
Det har dessutom dykt upp en möjlighet att få allt detta bekostat via Landstinget.
Det ekonomiska har alltid, och det är en ynnest att kunna ha det så, varit sekundärt. Det skulle lösa sig på ett eller annat sätt. Men det underlättar såklart om vi slipper krångla med pengar när vi försöker rädda Dinas liv.
Det är mycket pappersarbete kvar och allt måste självklart godkännas först, men det verkar i dagsläget troligt så vi är försiktigt optimistiska på den punkten.

Det går långsamt framåt kan jag konstatera. Det som till en början kändes som berg som skulle flyttas har steg för steg brutits ner till stenar, lite lättare att flytta. Vi arbetar tålmodigt, envist och intensivt för att komma över varje hinder.
Jag börjar verkligen förstå varför Angiosarkom-maskoten är en sköldpadda. Långsamt, långsamt framåt.
Huvudet högt och blicken på målet.
Inte falla. Inte se tillbaka. Inte tänka what if. 

Every step that you take
Could be your biggest mistake
It could bend or it could break
That’s the risk that you take

Coldplay spelas på repeat i huvudet…
wpid-img_20150919_144423.jpg

Annonser

8 reaktioner på ”Om om inte fanns

  1. Jag beundrar er. Ni är helt fantastiska! Freiburg kommer bli toppen och jag är övertygad om att ni gör helt rätt i att inte berätta mer än nödvändigt för Dina. Vad mycket kraft och styrka hon hämtar nu, istället för att oron ska ligga och gnaga. Heja er!!!

    Gilla

  2. Som alltid imponeras jag av din klokhet! Ni är fantastiska, eller beyond fantastiska. Och underbart att höra att Dina är bättre och får leva lite mer vardagsliv just nu. Jag hejar från sidlinjen och håller tummar tår, allt jag kan, för att Tyskland kan göra underverk! Så måste det bli! Kramar!!

    Gilla

  3. Whoop whoop! Goda nyheter, hurra!! Tänk om ja, så tänker vi nog alla mest hela tiden. Känns som att det är en del av att leva, typ. Och för att inte tala om vi alla som tror på ödet… Men det gör livet lite lättare att leva m den tron tycker jag. Ni har gjort ALLT ni kunnat efter rådande omständigheter – heja er, då nu och för alltid! ❤️

    Gilla

  4. Men, vilka underbara nyheter!
    Go´ bild på Dina också, det lyser verkligen om henne när hon sitter på den där goa ponnyryggen! Förstår den lyckan, hästar/ponnys är speciella. Många kramar!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s