Ja nu blir det fokusskifte för ett litet tag. Från sjukdom och mörka tankar till ett nytt litet liv och alla känslostormar det för med sig. Jag var på Specialistmödravården i morse och det visar sig att jag, i alla fall rent fysiskt, är redo att föda mitt tredje barn. Jag träffade en fantastiskt bra … Fortsätt läsa Alla goda ting är tre…
Ja, det är väl inte så svårt att förstå vad som står på vår önskelista. Det är samma önskan dag ut och dag in, oavsett tid på året. Man blir bara så väldigt mycket mer påmind just nu. Det är önskningarnas och förhoppningarnas tid. Julmusiken flödar i alla kanaler, jag har alltid älskat det, det … Fortsätt läsa All I want for Christmas…
I vanliga fall hade vi räknat ner till ledigheter, jul och en stundande semester nu. Nu räknar vi ner till nästa kritiska besked. På måndag är det dags för nästa magnetröntgen, datortomografi och lungröntgen. Sen väntar Den stora våndan. Väntan. Dagar då vi har sockerdricka i blodet, är väldigt retliga, okoncentrerade och känsliga. Domedagar. Det … Fortsätt läsa Dan före dan, före dan, före dan…
En ny cykel är igång. Igår var det dags för mer cytostatika. Dag 1. Igen. Jag och Dina var inne. Det är mycket rutin, mycket väntan och alltid samma biverkningar för Dina och känslomässiga urladdning för mig när vi kommer hem. För Dina innebär hemkomsten illamående, kräkningar, enorm trötthet, ledvärk, huvudvärk, temperaturvallningar, frossa, oro och … Fortsätt läsa Mitt enda sätt
Ibland orkar och vågar jag tänka på en framtid som ligger längre fram än imorgon. En framtid där Dina är friskförklarad, pigg och vi återigen lever ett liv utan större bekymmer. Men den framtiden är långt borta. Vi trodde, kanske lite naivt, när allt började i april, att vi vid det här laget skulle vara … Fortsätt läsa De små tingens gud
November. Som för så många andra så försvinner dagarna i denna månad som i ett töcken. Det gråa dämpar på något vis alla intryck och det tidiga mörkret kortar av tiden då man har en chans att känna sig lite mer levande. Vi hade en lång måndag, men väl hemma vid sjutiden så hade vi klarat … Fortsätt läsa Novemberdis
Som vi har firat! Fyra kalas har det blivit, alla olika i sin form, alla lika i sina hyllningar till Dina, glädjen, kärleken och livet. Vi är otroligt tacksamma över att ha så många varma och innerliga människor runt omkring oss. I läget som varit det senaste året har vi många gånger funderat över människans … Fortsätt läsa En vecka av kärlek
Det har varit en helvetesvecka. Värre än den där påskveckan för ett halvår sen då allt började. Tisdagen blev lång. Dinas kropp samarbetade inte och allt var jobbigt, för henne i första hand såklart men också för oss. De skulle sätta vanlig PVK, dvs infart i arm eller hand, iom att man inte kan ge … Fortsätt läsa Fritt fall
Ja så sa väl Farbror Melker. Jag känner mig inte så lik honom i övrigt men just där prickar han in det. Denna dagen - ett liv. Idag, imorgon, igår och alla andra dagar de senaste fyra månaderna. Idag har det gått exakt fyra månader sedan vi fick veta att det var en elakartad tumör … Fortsätt läsa Denna dagen – Ett liv
Bloggen har fått vila. Vi har försökt koppla bort sjukhusvärlden så gott det går under de senaste två veckorna. Vi har väntat på besked från kirurger, patologer, onkologer och forskare. I det mellanrum som uppstod har vi försökt göra sånt man ska när det är semester och sommarlov. Vi har varit i Gävle/Furuvik och tittat … Fortsätt läsa Ett sommarlov på två veckor
Dinas bok 