Snön har kommit på besök igen och bäddat in världen i ett mjukt och ljust lugn. Naturen räddas från allt det grå och allt blir vackert. Vi smyger upp i mörkret, tänder ljus och tar frukosten framför Luciatåget på TVn. Som vi brukar. Annie och Majken är förväntansfulla, det är spännande att få dricka varm … Fortsätt läsa Lucia och ett annat Jag
Skelettmetastaser
Alltings ambivalens
Tre veckor sedan jag skrev sist. Höst har blivit till vinter och miljontals av tankar har hunnit snurra några varv i min hjärna. När jag kände att Dinas födelsedag började närma sig var det som om kroppen slog av alla känslor. Jag var som i trans. Hade ett lite sjukligt, perfektionistiskt drag att fixa ordning … Fortsätt läsa Alltings ambivalens
Utan Dinas andetag
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag? Jag känner mig vilse. Förlorad i en gigantisk labyrint och jag hittar inte ut. Jag vet att jag inte kommer att göra det på länge. … Fortsätt läsa Utan Dinas andetag
Brev till Dina 6 1/2 år
Dina. Älskade Dina. Du kommer aldrig läsa det brev jag skrev till dig. Det där du är femton år, en härlig tonåring och vi en något sånär vanlig familj. Min största rädsla blev min största sorg. Brevet kommer ligga oläst. Allt jag önskat för dig kommer att stanna i önskelandet. Men jag är helt säker … Fortsätt läsa Brev till Dina 6 1/2 år
Allt som inte blir
En av mina starka sidor brukar vara att jag kan sortera i mina tankar. Om något är jobbigt kan jag oftast ta ett steg tillbaka, överblicka problemet och sortera i tankarna. Jag plockar ut det som jag inte kan påverka, lägger bort det och fokuserar istället på det jag kan göra något åt. Det brukar … Fortsätt läsa Allt som inte blir
En hyllning till Dina
Det värmer i hjärtat att läsa om hur vårt liv och Dina som person har påverkat så många. Det är ingen tröst i dagsläget, när allt är som mörkast och tyngst, men jag är säker på att vetskapen om att vårt mörker fått många att tänka om och att ta tillvara på stunden. Så småningom hoppas jag … Fortsätt läsa En hyllning till Dina
Dina Linnea
Nu dansar vår Dinamant på en lila stjärnbeströdd himmel bland regnbågar, enhörningar och älvor. Hon äter gyros och calamares, chokladglass med grädde och marshmallows. Hon har en påse lördagsgodis med colaflaskor och sura colanappar. Hon har lämnat sin kropp men lever för alltid i våra hjärtan. Hedra henne genom att leva i kärlek och med … Fortsätt läsa Dina Linnea
Livet som det är just nu
Återigen har jag haft svårt att hitta orden. De snurrar runt där uppe bland allt annat, men landar inte hos mig. Det är inte så mycket nya tankar, utan allt gammalt på en och samma gång. Ett konstant kaos inombords. Ett kaos jag försöker tygla eller i alla fall hantera. Jag städar, sorterar och rensar hemma för … Fortsätt läsa Livet som det är just nu
Tankevurpor och tidskaruseller
Tiden. En konstig sak. Många tänkare, små som stora, har filosoferat kring den. Många är vi väl eniga om att den är märklig. Vi uppfattar den olika, den kan gå fort eller långsamt, man kan känna sig felplacerad eller önska sig framåt eller bakåt. Jag skulle helst av allt spola tillbaka tiden tills innan allt … Fortsätt läsa Tankevurpor och tidskaruseller
När världen rasar
Alla positiva tankar, alla försändelser av kraft, styrka och mod, alla kramar och helande energi verkar inte hjälpa. Kaos, andnöd och totalt mörker har präglat vårt liv den senaste månaden. Det ser inte bra ut, för att uttrycka det milt. Så alla som hoppas på goda besked kan sluta nu. I måndags morse åkte Dina, … Fortsätt läsa När världen rasar
Dinas bok 