Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag? Jag känner mig vilse. Förlorad i en gigantisk labyrint och jag hittar inte ut. Jag vet att jag inte kommer att göra det på länge. … Fortsätt läsa Utan Dinas andetag
Psykisk trötthet
Allt som inte blir
En av mina starka sidor brukar vara att jag kan sortera i mina tankar. Om något är jobbigt kan jag oftast ta ett steg tillbaka, överblicka problemet och sortera i tankarna. Jag plockar ut det som jag inte kan påverka, lägger bort det och fokuserar istället på det jag kan göra något åt. Det brukar … Fortsätt läsa Allt som inte blir
En stund i taget
Dagarna går. Det går upp och det går ner. Sorgen, saknaden och längtan är ständigt närvarande. På ett sätt är det nog bra att det är sommar nu när allt är så nytt, tungt och mörkt. Ljuset, solen och värmen mjukar upp det lite. Att se Majken och Annie bada och skratta hjälper lite. Men … Fortsätt läsa En stund i taget
I skuggan av ett krig
Kriget är slut. Vi kämpar inte längre för överlevnad på det där hårda sättet som när cancern höll oss i ett strypgrepp. Kampen är förlorad. Dina är död. Det som inte finns längre det är hon och det är rädslan. Rädslan för att det värsta kan hända. Det värsta hände. Och nu ska vi lära … Fortsätt läsa I skuggan av ett krig
Sorgens många ansikten
Det är så tomt. Så ofattbart tomt. Det går inte att ta in. Förstå att hon inte kommer tillbaka. Att allt är absolut. Aldrig mer. Det är så avgrundsdjupt. Det får oss att tappa andan. Paniken växer. Aldrig, aldrig, aldrig mer får vi hålla om henne. Aldrig mer får vi höra henne skratta. Aldrig mer får … Fortsätt läsa Sorgens många ansikten
43 dagar av kaos
Den sista tiden var tuff. Jävligt tuff. Jag skrev inget här för allt var så otroligt intensivt, så intimt och känslosamt. Det gick så fort från att vi kom hem från Danmark till att Dina blev helt sängliggande. Vi ställde in oss på att hon skulle lämna oss vilken sekund som helst.Jag förde fragmentariska dagboksanteckningar … Fortsätt läsa 43 dagar av kaos
Om att längta bort eller hem och att släppa taget
Efter förra helgens omtumlande händelser bestämde vi oss för att vi inte kunde spilla mer tid på att vela och planera. Vi måste bara åka iväg. Vi längtade bort och när vi inte fick godkännandet från SOS international och det kändes som att Dinas allmäntillstånd försämrats så bestämde vi oss för Danmark. Närmare bestämt Hotel Scandic … Fortsätt läsa Om att längta bort eller hem och att släppa taget
Livet som det är just nu
Återigen har jag haft svårt att hitta orden. De snurrar runt där uppe bland allt annat, men landar inte hos mig. Det är inte så mycket nya tankar, utan allt gammalt på en och samma gång. Ett konstant kaos inombords. Ett kaos jag försöker tygla eller i alla fall hantera. Jag städar, sorterar och rensar hemma för … Fortsätt läsa Livet som det är just nu
Om att bryta naturens lagar
Det känns som om jag upprepar mig själv, men dagarna går så fruktansvärt fort, och hur gärna jag än velat sätta mig ner och skriva så har jag inte haft möjlighet att ta mig den tiden. Dagarna är intensiva på alla sätt och vis och innehåller alla sorters aktiviteter, göromål och känslor. Den känslomässiga bergochdalbanan … Fortsätt läsa Om att bryta naturens lagar
När hjärtat blöder
Jag trodde att vi levde ett konstigt liv i vår parallella verklighet tidigare. Nu känns det som om vi flyttat ännu längre ifrån det som är Verkligheten. Allt är ännu mer absurt. Ännu mer känsligt. Ännu mer skrämmande. Ännu mer sorgligt. Ännu mer jobbigt. Ännu mer intensivt. Allt är så mycket mer av allt. Den … Fortsätt läsa När hjärtat blöder
Dinas bok 