En timme, en minut, här står tiden still... Tid är fascinerande. Hur man upplever den och vilken mening man fyller den med. Hur kan tiden ibland gå så snabbt? Och ibland så ofantligt långsamt? Den är ju obönhörligt stabil, Tiden. Den går, hur gärna man ibland vill stanna den eller skynda på den. Jag vet … Fortsätt läsa Mänsklig matematik
Infektion
Prövningar
Hade jag trott på karma så skulle jag säga att jag nog måste varit riktigt ond i mitt tidigare liv, massmördare eller något annat riktigt hemskt. Så då får jag väl vad jag förtjänar nu i så fall. I fredags var det dags för uppföljning hos Kardiologen för Annie. Ett nytt omfattande ultraljud på hjärtat. … Fortsätt läsa Prövningar
Valrossens självömkan
Okej förbered er. Förbered er på en självömkan utan dess like. För nu är jag så in i bomben trött att min hjärna inte kan annat än tycka synd om sig själv och min kropp. Jag har funderat över om det ens är värt att öppna på locket till detta. Vad för sorts gott som … Fortsätt läsa Valrossens självömkan
Om att våga ta nästa steg, säga ja och fortsätta kämpa
För väldigt länge sedan. I en tid som känns som en hel livstid sedan hakade jag och min vän Kajsa upp oss på ett ordspråk, som väl egentligen inte är ett riktigt sådant, men vi tyckte att det passade oss utmärkt just då. "Le och var glad ty det kunde vara värre, och jag log … Fortsätt läsa Om att våga ta nästa steg, säga ja och fortsätta kämpa
Syrebrist
Jag har just kommit ut från ett varmt och mörkt sovrum. Legat bredvid Majken, så nära det bara går, hört hennes tunga andetag, känt dem mot min kind, känt hennes mage röra sig rytmiskt upp och ned. Försökt bara vara där och då. Stänga ute allt annat. Velat ligga kvar och aldrig mer gå upp. … Fortsätt läsa Syrebrist
Kärlek, sanningar och videoband…
September kom och är nästan redan slut. Lusten att skriva försvann och vårt liv tycktes ha hakat upp sig. Vår vardag blev som ett gammalt videoband som spelar upp samma sekvenser om och om igen. Cytostatikakurer följdes av infektioner, dagar med antibiotika och bottenvärden, sen några dagar till innan Dina var redo för nästa kur. Det har tagit … Fortsätt läsa Kärlek, sanningar och videoband…
Livet händer
Det blev precis som det blivit de andra gångerna efter cytostatika. Förra tisdagen kom febern och vi åkte in till akuten på kvällen. Ytterligare en kväll och natt på en brits, med en varm och medtagen Dina i knät. Att sätta nål i hennes port är aldrig kul, men ännu jobbigare vid midnatt när hon … Fortsätt läsa Livet händer
Tillsammans orkar vi
Den stora tröttheten slog till. Lamslog mig och förintade all inspiration och lust att skriva. Vi har varit flera vändor inne på sjukan, för provtagningar, på akuten för mera feber och på avdelning Q84 för den "efterlängtade" kuren som blev uppskjuten pga infektioner. Fram och tillbaka, packa ner och packa upp, välja pysselsaker, koordinera matlådor … Fortsätt läsa Tillsammans orkar vi
Bryta ihop och komma igen
Då var vi äntligen hemma igen. Det blev några dagar på sjukhuset för att Dina skulle få antiobiotika och för att de skulle kunna ha henne under uppsikt. Febern sjönk efter något dygn och hon verkade pigga på sig lite, men värdena fortsatte att sjunka och till slut var neutrofilerna inte ens mätbara i blodet, under 0,1. … Fortsätt läsa Bryta ihop och komma igen
Dinas bok 