Snön har kommit på besök igen och bäddat in världen i ett mjukt och ljust lugn. Naturen räddas från allt det grå och allt blir vackert. Vi smyger upp i mörkret, tänder ljus och tar frukosten framför Luciatåget på TVn. Som vi brukar. Annie och Majken är förväntansfulla, det är spännande att få dricka varm … Fortsätt läsa Lucia och ett annat Jag
Hjärnmetastaser
Alltings ambivalens
Tre veckor sedan jag skrev sist. Höst har blivit till vinter och miljontals av tankar har hunnit snurra några varv i min hjärna. När jag kände att Dinas födelsedag började närma sig var det som om kroppen slog av alla känslor. Jag var som i trans. Hade ett lite sjukligt, perfektionistiskt drag att fixa ordning … Fortsätt läsa Alltings ambivalens
Utan Dinas andetag
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag? Jag känner mig vilse. Förlorad i en gigantisk labyrint och jag hittar inte ut. Jag vet att jag inte kommer att göra det på länge. … Fortsätt läsa Utan Dinas andetag
Brev till Dina 6 1/2 år
Dina. Älskade Dina. Du kommer aldrig läsa det brev jag skrev till dig. Det där du är femton år, en härlig tonåring och vi en något sånär vanlig familj. Min största rädsla blev min största sorg. Brevet kommer ligga oläst. Allt jag önskat för dig kommer att stanna i önskelandet. Men jag är helt säker … Fortsätt läsa Brev till Dina 6 1/2 år
Allt som inte blir
En av mina starka sidor brukar vara att jag kan sortera i mina tankar. Om något är jobbigt kan jag oftast ta ett steg tillbaka, överblicka problemet och sortera i tankarna. Jag plockar ut det som jag inte kan påverka, lägger bort det och fokuserar istället på det jag kan göra något åt. Det brukar … Fortsätt läsa Allt som inte blir
En stund i taget
Dagarna går. Det går upp och det går ner. Sorgen, saknaden och längtan är ständigt närvarande. På ett sätt är det nog bra att det är sommar nu när allt är så nytt, tungt och mörkt. Ljuset, solen och värmen mjukar upp det lite. Att se Majken och Annie bada och skratta hjälper lite. Men … Fortsätt läsa En stund i taget
En hyllning till Dina
Det värmer i hjärtat att läsa om hur vårt liv och Dina som person har påverkat så många. Det är ingen tröst i dagsläget, när allt är som mörkast och tyngst, men jag är säker på att vetskapen om att vårt mörker fått många att tänka om och att ta tillvara på stunden. Så småningom hoppas jag … Fortsätt läsa En hyllning till Dina
Dina Linnea
Nu dansar vår Dinamant på en lila stjärnbeströdd himmel bland regnbågar, enhörningar och älvor. Hon äter gyros och calamares, chokladglass med grädde och marshmallows. Hon har en påse lördagsgodis med colaflaskor och sura colanappar. Hon har lämnat sin kropp men lever för alltid i våra hjärtan. Hedra henne genom att leva i kärlek och med … Fortsätt läsa Dina Linnea
Livet som det är just nu
Återigen har jag haft svårt att hitta orden. De snurrar runt där uppe bland allt annat, men landar inte hos mig. Det är inte så mycket nya tankar, utan allt gammalt på en och samma gång. Ett konstant kaos inombords. Ett kaos jag försöker tygla eller i alla fall hantera. Jag städar, sorterar och rensar hemma för … Fortsätt läsa Livet som det är just nu
Om att bryta naturens lagar
Det känns som om jag upprepar mig själv, men dagarna går så fruktansvärt fort, och hur gärna jag än velat sätta mig ner och skriva så har jag inte haft möjlighet att ta mig den tiden. Dagarna är intensiva på alla sätt och vis och innehåller alla sorters aktiviteter, göromål och känslor. Den känslomässiga bergochdalbanan … Fortsätt läsa Om att bryta naturens lagar
Dinas bok 