Så var vi här igen. Skönt att äntligen vara på plats. Jobbigt att veta vad vi har framför oss. Vi reste igår. Det var lika jobbigt att säga hej då till Majken och Annie denna gång. Det liksom sliter mitt hjärta i två delar, men när jag väl är här så känns det bättre och … Fortsätt läsa 2:a halvlek
Cytostatika
En slags vardag
Jag tog en paus härifrån. Jag tänkte att om jag inte skriver här så kanske jag kan glömma cancervärlden under dessa två mittemellanveckor. Några dagar, bara några timmar, eller en liten stund i alla fall? Det har varit konstiga dagar. Återigen en sådan här absurd väntan när allt ska återgå till någon slags normalitet, fastän … Fortsätt läsa En slags vardag
Tänd ett ljus
Vi sitter på flyget från Basel till London. Det är mörkt ute. Dina och jag sitter med varsin iPad och kollar på film. Lurarna är på och vi stänger ute världen och verkligheten. Vi är på väg hem, själen får vila en stund, snart är vi samlade igen. Dina petar mig på armen. Jag tittar … Fortsätt läsa Tänd ett ljus
F*ck cancer
I morse åkte Anders och jag återigen in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett nytt möte med Dr Niklas. Vi var tunga i sinnet och förberedda på det värsta, eller i alla fall inställda på det. Förberedd kan man nog aldrig riktigt vara på det. Det är som att gå med en tight snara runt halsen … Fortsätt läsa F*ck cancer
Ain’t no mountain high enough
Det går inte att hålla fast vid negativa känslor som ilska och irritation för länge i det läge vi befinner oss i nu. Vi har inte tid att fördjupa oss i dem och inte heller ork att lägga energi på dem. Det lilla vi har måste vi fördela sparsamt på det som är positivt och … Fortsätt läsa Ain’t no mountain high enough
Här och nu och för alltid
5 dagar blev det till slut. I fredags sövdes Dina för att biopsin skulle kunna tas på en av lungmetastaserna och för att nya lungdränage skulle sättas. Ingreppen gick bra men usch vad vi inte gillar dränagen! Nog för att de behövs, vätskan som samlas runt hennes lungor gör det tyngre för henne att andas, … Fortsätt läsa Här och nu och för alltid
Med handen på hjärtat
Återigen lägger vi timmar bakom oss. Räknar ner, bockar av och håller koll. Det är ett konstigt liv, allt vardagligt som bara fortsätter och så jobbar vi parallellt med att rädda Dinas liv. Högt och lågt. Livet som det är. Dina har haft återkommande feber och huvudvärk. Vi spenderade hela måndagen inne på sjukhuset för … Fortsätt läsa Med handen på hjärtat
Inte bakåt, inte åt sidan – framåt är allt som finns
Vi har en plan. Den är allt vi har så nu är det stenhård fokus på den och inget annat. Vi har inte tid att bli för emotionella, även om vi trots det faller handlöst ner i gråten om vart annat. Vi gråter om natten, på toaletten, när barnen inte ser. Men inte för länge, … Fortsätt läsa Inte bakåt, inte åt sidan – framåt är allt som finns
Fritt fall del 2
Jag vet att det är många som undrar hur det gått för oss. Jag har egentligen ingen lust att skriva här, all energi går just nu till annat, men vill ändå berätta att resultatet av måndagens undersökningar inte var positiva. Tyvärr. Dinas lever är fortfarande ren, och det är jättebra. Däremot så har 4 tumörer … Fortsätt läsa Fritt fall del 2
Dela ett skratt och dela en sorg
Det har blivit September. September som är barncancermånad. Det innebär att det under september görs en extra insats för att sprida kunskap kring barncancer och samla in mer pengar för att stötta drabbade familjer och finansiera forskning. Det är ju såklart jättebra med ökad uppmärksamhet och ett ökat ekonomiskt stöd, på alla plan. Allt behövs. … Fortsätt läsa Dela ett skratt och dela en sorg
Dinas bok 