Det blev tyst här. Det tog stopp. Verkligen. Jag mötte Väggen, den berömda, och den slog mig hårt i ansiktet. Långvarig stress och sömnlöshet fungerar bara en viss tid för kroppen, det är ju inget nytt. Jag försöker verkligen ta hand om mig, ta micropauser, träna, få frisk luft och sol, äta hälsosamt mm. Men … Fortsätt läsa Hudlös himmel
Hur mår hon? Den frågan kommer ju rätt ofta. Den är befogad såklart, men den är inte så enkel att svara på. Allmänläget skiftar, otroligt mycket. Dagsform kan vi inte riktigt gå på utan det är mer formen för stunden som ger oss ett utgångsläge. Ibland är hon pigg, dansar, springer, sjunger och busar. Hon … Fortsätt läsa Dina
Vi lägger dagar bakom oss. Jag bockar i tanken av veckor. Räknar ner. Till vad vet jag inte riktigt. Till våren. Till en dag då vårt liv ska kännas lite enklare, mer normalt. Till en dag då allt inte känns så osäkert, så overkligt. Somewhere over the rainbow... Den logiska delen av min hjärna vet … Fortsätt läsa Av längtan
Ja vi fortsatte en vecka till. Fullt ös non stop känns det som. Anders och jag har ofta skrattat lite åt att vi har en tendens att göra allt på en gång, men ibland är det inte lika roligt längre utan vi blir mest en parodi på oss själva. När jag skrev sist trodde vi … Fortsätt läsa Cirkus Persson
Det har varit ytterligare en händelserik vecka i familjen Perssons liv. Ibland känns det som om vårt liv är en karusell som bara snurrar snabbare och snabbare. Förra lördagen åkte vi så äntligen in till Förlossningen på Karolinska. Fortfarande lite lätt chockade över att vi snart skulle få välkomna ytterligare ett barn. Jag kände mig … Fortsätt läsa Tre kärlekar
Ja nu blir det fokusskifte för ett litet tag. Från sjukdom och mörka tankar till ett nytt litet liv och alla känslostormar det för med sig. Jag var på Specialistmödravården i morse och det visar sig att jag, i alla fall rent fysiskt, är redo att föda mitt tredje barn. Jag träffade en fantastiskt bra … Fortsätt läsa Alla goda ting är tre…
Okej förbered er. Förbered er på en självömkan utan dess like. För nu är jag så in i bomben trött att min hjärna inte kan annat än tycka synd om sig själv och min kropp. Jag har funderat över om det ens är värt att öppna på locket till detta. Vad för sorts gott som … Fortsätt läsa Valrossens självömkan
Dagarna har sprungit iväg. Vi har levt på de goda resultaten från innan jul, känt oss mer förhoppningsfulla än på länge. Så smått börjar ändå vardagen infinna sig igen. Julen städas undan och ersätts av en kraftig längtan efter våren. Efter ljus, värme och grönska. Den kommer ju låta vänta på sig i många månader … Fortsätt läsa Jag tänker säga hej…
För en vecka sedan fick vi det besked som omkullkastade hela vår värld. Den värsta veckan i våra liv såklart, men den lägger vi nu bakom oss. Det kommer fler tunga dagar och veckor. Många fler. Men just nu, just idag är vi hemma och vi ska inte tillbaka förrän på fredag. Vi började dagen … Fortsätt läsa Vecka 1 av många
Vår dotter har cancer. Så nu är det sagt. Inte känns det mer verkligt för det. Det värsta vi någonsin kunnat tänka oss har hänt. Mardrömmen har blivit sann. Vår älskade älskade Dina har fått diagnosen Angio Sarkom i levern. En elakartad tumör på 11cm finns i hennes lilla mage. Cancer. Vi är i chock. … Fortsätt läsa Mardrömmen
Dinas bok 