Ytterligare en dag är snart till ända. Imorse vaknade en sargad familjen Persson. Natten bjöd inte på så mycket sömn som vi skulle behövt. Det är mer regel än undantag numera. Annies feber höll i sig, och gör det fortfarande, och Majken hostar som en galning. Jag försökte hålla dem båda nöjda och inte väcka … Fortsätt läsa Långa dagar – långa nätter
Jag hatar det här. Jag hatar hatar hatar det. Allt med det. Allt. Men mest av allt hatar jag att se min älskade Dina så trött, ledsen, medtagen, svullen och ansträngd i varje liten centimeter av hennes kropp. Jag hatar att jag fortfarande behöver torka så många tårar. Att det som ska hjälpa henne bryter … Fortsätt läsa Verkligheten med barncancer
"...det är ljus över stränder och näs. Och omkring mig står den härliga skogen så grön bakom ängarnas gungande gräs..." Jag trivs verkligen med att vara hemma i Sverige på sommaren. Denna sommar har det svurits lite för jämnan över vädrets icke-vara, instagram har fyllts med bilder på regn, moln och varma jackor. Antingen har … Fortsätt läsa Det är skimmer i molnen och glitter i sjön…
Jag och vädret är rätt lika för tillfället. Det regnar och blåser kallt ena stunden för att senare spricka upp och bli strålande sol. Väldigt vanligt för att vara svensk sommar, förutsägbart oförutsägbart. Jag har börjat vänja mig vid detta schizofrena liv där känslorna skiftar snabbt mellan högt och lågt. Där minsta lilla detalj kan få … Fortsätt läsa Kära (offentliga) dagbok
Idag åkte så äntligen gipset av! Som vi har längtat. Självklart känns det jättekonstigt för Dina, hon vill inte gärna stödja på det alls. Det kommer ta lite tid och det blir en till utmaning att pressa henne till det, men det måste bara göras. Förhoppningsvis är hon tillbaka relativt snart så hon kan känna … Fortsätt läsa Free at last…
Det har varit varmt! Äntligen, hade jag sagt för ett par år sedan, men med små barn är det svårt tycker jag. Små barn som är rödlätta och känsliga i hyn, Annie som inte ska vara i solen alls och som blir extra svårsövd när det är varmt och klibbigt och så Dinas gipsade ben, … Fortsätt läsa Värmeslag
En timme, en minut, här står tiden still... Tid är fascinerande. Hur man upplever den och vilken mening man fyller den med. Hur kan tiden ibland gå så snabbt? Och ibland så ofantligt långsamt? Den är ju obönhörligt stabil, Tiden. Den går, hur gärna man ibland vill stanna den eller skynda på den. Jag vet … Fortsätt läsa Mänsklig matematik
Tänk vad skönt det är att man mitt uppe i allt och mot ganska många odds kan ha en trevligare Midsommar än på länge! Vi trotsade sjukdom, brutna ben, icke-sovande barn, dåligt väder och utrymmesbrist och firade hemma hela dagen. Perfekt för oss just nu! Dans kring trädet, Morfar sover, överkörda grodor, gubbröra, blomsterpromenad, jordgubbar, … Fortsätt läsa Glad Midsommar!
Det var länge sedan jag skrev. Jag har börjat på många olika inlägg här på bloggen, men aldrig hunnit med mer än några rader. Det är alltid någon eller något som pockar på uppmärksamhet. Dagarna flyger fram och det ges aldrig mer än ett kort ögonblick åt gången till bara mig. De ögonblicken är flyktiga … Fortsätt läsa Livet i 180
Idag får en familj veta att deras barn har cancer. Imorgon får en familj veta att deras barn har cancer. I övermorgon får en familj veta att deras barn har cancer. Ungefär så ser statistiken ut. Cirka 300 familjer om året i Sverige. Familjer som vår. Familjer som din. Idag överlever 3 av 4 barn … Fortsätt läsa Den fjärde stolen
Dinas bok 