Julen står för dörren. Aldrig någonsin tidigare har jag känt en sådan stark önskan att bara lägga dessa dagar bakom mig. Målet är att överleva dem och att Majken och Annie har det så bra de bara kan. Allt annat skiter jag. Eller tror jag i alla fall. Inbillar mig. Jag tänker så, att detaljerna … Fortsätt läsa Om att vända blicken inåt
Snön har kommit på besök igen och bäddat in världen i ett mjukt och ljust lugn. Naturen räddas från allt det grå och allt blir vackert. Vi smyger upp i mörkret, tänder ljus och tar frukosten framför Luciatåget på TVn. Som vi brukar. Annie och Majken är förväntansfulla, det är spännande att få dricka varm … Fortsätt läsa Lucia och ett annat Jag
Vi har gått in i december. Julmånaden, där ursprungsbudskapet är kärlek, givmildhet och att ta hand om varandra. Ett budskap som oavsett livsåskådningar borde vara en självklarhet. Förra julen låg Dina och jag isolerade på ett rum inne på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Dina var nyopererad i hjärnan och hade dessutom fått kräksjukan. Det är den konstigaste … Fortsätt läsa När julen kommer ska varenda unge vara glad…
Åh denna tid. Denna jävla tid som är så svår att förhålla sig till. Tänk att något så konstant och opåverkbart (om det ens är ett ord) som tiden kan ställa till det så i hjärnan. Sätta så djupa spår. Idag är det 6 månader sedan Dina dog. Ett halvt år. Det känns som en … Fortsätt läsa Jag ska bara byta grepp
Tre veckor sedan jag skrev sist. Höst har blivit till vinter och miljontals av tankar har hunnit snurra några varv i min hjärna. När jag kände att Dinas födelsedag började närma sig var det som om kroppen slog av alla känslor. Jag var som i trans. Hade ett lite sjukligt, perfektionistiskt drag att fixa ordning … Fortsätt läsa Alltings ambivalens
Känslor är sällan, om aldrig, endimensionella. Av den enkla anledningen att vi människor inte är det. De är alltid en blandning av många olika känslor och vi klumpar ofta ihop dem och kategoriserar dem under den mest framträdande känslan. Du är aldrig bara arg, den grundar sig kanske i en känsla av förväntan, kärlek eller … Fortsätt läsa 5 månader utan Dig
Kanske kommer detta inlägg göra dig lite orolig, om du orkar läsa klart. Jag brottas med hur pass mycket jag ska skriva här. Hur ärlig jag ska vara. Hur privat jag ska vara. Men jag har kommit fram till att jag fortsätter behöva detta. Jag behöver skriva om hur jag verkligen mår. Jag märker att … Fortsätt läsa Kaos. Bara kaos.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag? Jag känner mig vilse. Förlorad i en gigantisk labyrint och jag hittar inte ut. Jag vet att jag inte kommer att göra det på länge. … Fortsätt läsa Utan Dinas andetag
Dina. Älskade Dina. Du kommer aldrig läsa det brev jag skrev till dig. Det där du är femton år, en härlig tonåring och vi en något sånär vanlig familj. Min största rädsla blev min största sorg. Brevet kommer ligga oläst. Allt jag önskat för dig kommer att stanna i önskelandet. Men jag är helt säker … Fortsätt läsa Brev till Dina 6 1/2 år
En av mina starka sidor brukar vara att jag kan sortera i mina tankar. Om något är jobbigt kan jag oftast ta ett steg tillbaka, överblicka problemet och sortera i tankarna. Jag plockar ut det som jag inte kan påverka, lägger bort det och fokuserar istället på det jag kan göra något åt. Det brukar … Fortsätt läsa Allt som inte blir
Dinas bok 