Ja vi fortsatte en vecka till. Fullt ös non stop känns det som. Anders och jag har ofta skrattat lite åt att vi har en tendens att göra allt på en gång, men ibland är det inte lika roligt längre utan vi blir mest en parodi på oss själva. När jag skrev sist trodde vi … Fortsätt läsa Cirkus Persson
Det har varit ytterligare en händelserik vecka i familjen Perssons liv. Ibland känns det som om vårt liv är en karusell som bara snurrar snabbare och snabbare. Förra lördagen åkte vi så äntligen in till Förlossningen på Karolinska. Fortfarande lite lätt chockade över att vi snart skulle få välkomna ytterligare ett barn. Jag kände mig … Fortsätt läsa Tre kärlekar
Ja nu blir det fokusskifte för ett litet tag. Från sjukdom och mörka tankar till ett nytt litet liv och alla känslostormar det för med sig. Jag var på Specialistmödravården i morse och det visar sig att jag, i alla fall rent fysiskt, är redo att föda mitt tredje barn. Jag träffade en fantastiskt bra … Fortsätt läsa Alla goda ting är tre…
Okej förbered er. Förbered er på en självömkan utan dess like. För nu är jag så in i bomben trött att min hjärna inte kan annat än tycka synd om sig själv och min kropp. Jag har funderat över om det ens är värt att öppna på locket till detta. Vad för sorts gott som … Fortsätt läsa Valrossens självömkan
Dagarna har sprungit iväg. Vi har levt på de goda resultaten från innan jul, känt oss mer förhoppningsfulla än på länge. Så smått börjar ändå vardagen infinna sig igen. Julen städas undan och ersätts av en kraftig längtan efter våren. Efter ljus, värme och grönska. Den kommer ju låta vänta på sig i många månader … Fortsätt läsa Jag tänker säga hej…
Äntligen kom snön. På förmiddagen på julafton vräkte regnet ner, men ganska snabbt övergick det i hagel, som blev till snö. Stora, vita flingor föll långsamt ner och lagom till att vi skulle sätta oss ner och äta vår julmat var marken utanför vit och himlen fortsatte fyllas av underbara, vackra, fjäderlätta iskristaller. Snö har en … Fortsätt läsa Ringar på vattnet
Vi fick den bästa julklappen vi kunde tänka oss. Niklas ringde för att meddela enbart positiva besked! Två av tumörerna går inte längre att påvisa, en i levern och en i vänstra lungan. De resterande är alla märkbart mindre i storlek. Helt plötsligt blev det lättare att andas, trycket över bröstet lättade och vi ska … Fortsätt läsa God Jul
Ja, det är väl inte så svårt att förstå vad som står på vår önskelista. Det är samma önskan dag ut och dag in, oavsett tid på året. Man blir bara så väldigt mycket mer påmind just nu. Det är önskningarnas och förhoppningarnas tid. Julmusiken flödar i alla kanaler, jag har alltid älskat det, det … Fortsätt läsa All I want for Christmas…
I vanliga fall hade vi räknat ner till ledigheter, jul och en stundande semester nu. Nu räknar vi ner till nästa kritiska besked. På måndag är det dags för nästa magnetröntgen, datortomografi och lungröntgen. Sen väntar Den stora våndan. Väntan. Dagar då vi har sockerdricka i blodet, är väldigt retliga, okoncentrerade och känsliga. Domedagar. Det … Fortsätt läsa Dan före dan, före dan, före dan…
En ny cykel är igång. Igår var det dags för mer cytostatika. Dag 1. Igen. Jag och Dina var inne. Det är mycket rutin, mycket väntan och alltid samma biverkningar för Dina och känslomässiga urladdning för mig när vi kommer hem. För Dina innebär hemkomsten illamående, kräkningar, enorm trötthet, ledvärk, huvudvärk, temperaturvallningar, frossa, oro och … Fortsätt läsa Mitt enda sätt
Dinas bok 