Snön har kommit på besök igen och bäddat in världen i ett mjukt och ljust lugn. Naturen räddas från allt det grå och allt blir vackert. Vi smyger upp i mörkret, tänder ljus och tar frukosten framför Luciatåget på TVn. Som vi brukar. Annie och Majken är förväntansfulla, det är spännande att få dricka varm … Fortsätt läsa Lucia och ett annat Jag
Barncancer
När julen kommer ska varenda unge vara glad…
Vi har gått in i december. Julmånaden, där ursprungsbudskapet är kärlek, givmildhet och att ta hand om varandra. Ett budskap som oavsett livsåskådningar borde vara en självklarhet. Förra julen låg Dina och jag isolerade på ett rum inne på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Dina var nyopererad i hjärnan och hade dessutom fått kräksjukan. Det är den konstigaste … Fortsätt läsa När julen kommer ska varenda unge vara glad…
Jag ska bara byta grepp
Åh denna tid. Denna jävla tid som är så svår att förhålla sig till. Tänk att något så konstant och opåverkbart (om det ens är ett ord) som tiden kan ställa till det så i hjärnan. Sätta så djupa spår. Idag är det 6 månader sedan Dina dog. Ett halvt år. Det känns som en … Fortsätt läsa Jag ska bara byta grepp
Alltings ambivalens
Tre veckor sedan jag skrev sist. Höst har blivit till vinter och miljontals av tankar har hunnit snurra några varv i min hjärna. När jag kände att Dinas födelsedag började närma sig var det som om kroppen slog av alla känslor. Jag var som i trans. Hade ett lite sjukligt, perfektionistiskt drag att fixa ordning … Fortsätt läsa Alltings ambivalens
5 månader utan Dig
Känslor är sällan, om aldrig, endimensionella. Av den enkla anledningen att vi människor inte är det. De är alltid en blandning av många olika känslor och vi klumpar ofta ihop dem och kategoriserar dem under den mest framträdande känslan. Du är aldrig bara arg, den grundar sig kanske i en känsla av förväntan, kärlek eller … Fortsätt läsa 5 månader utan Dig
Kaos. Bara kaos.
Kanske kommer detta inlägg göra dig lite orolig, om du orkar läsa klart. Jag brottas med hur pass mycket jag ska skriva här. Hur ärlig jag ska vara. Hur privat jag ska vara. Men jag har kommit fram till att jag fortsätter behöva detta. Jag behöver skriva om hur jag verkligen mår. Jag märker att … Fortsätt läsa Kaos. Bara kaos.
Utan Dinas andetag
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag? Jag känner mig vilse. Förlorad i en gigantisk labyrint och jag hittar inte ut. Jag vet att jag inte kommer att göra det på länge. … Fortsätt läsa Utan Dinas andetag
Brev till Dina 6 1/2 år
Dina. Älskade Dina. Du kommer aldrig läsa det brev jag skrev till dig. Det där du är femton år, en härlig tonåring och vi en något sånär vanlig familj. Min största rädsla blev min största sorg. Brevet kommer ligga oläst. Allt jag önskat för dig kommer att stanna i önskelandet. Men jag är helt säker … Fortsätt läsa Brev till Dina 6 1/2 år
Allt som inte blir
En av mina starka sidor brukar vara att jag kan sortera i mina tankar. Om något är jobbigt kan jag oftast ta ett steg tillbaka, överblicka problemet och sortera i tankarna. Jag plockar ut det som jag inte kan påverka, lägger bort det och fokuserar istället på det jag kan göra något åt. Det brukar … Fortsätt läsa Allt som inte blir
Spring för Dina och alla andra barn som är värda en ärlig chans!
Imorgon söndag 7/8 är det dags för loppet Till Dinas minne där alla insamlade pengar (anmälningsavgiften, fika, armband, lotterier) går direkt till vår insamling till HOPE. Informationen har gått ut på Facebook men alla hänger ju inte där så här kommer det igen. Evenemanget arrangeras av Fair Trade Runners i samråd med oss i familjen … Fortsätt läsa Spring för Dina och alla andra barn som är värda en ärlig chans!
Dinas bok 