Vi har vilat i en vecka från allt vad sjukhus heter. Det har varit fantastiskt skönt och väldigt nödvändigt för oss alla. Dina har förvisso tagit sina vätskedrivande mediciner morgon och kväll och vägt sig, men det är verkligen en piss i Mississippi. 3 tabletter på tungan och några klunkar vatten, tack och hej. Klart. … Fortsätt läsa Myrsteg och sjumilakliv
Det blev tyst här. Det tog stopp. Verkligen. Jag mötte Väggen, den berömda, och den slog mig hårt i ansiktet. Långvarig stress och sömnlöshet fungerar bara en viss tid för kroppen, det är ju inget nytt. Jag försöker verkligen ta hand om mig, ta micropauser, träna, få frisk luft och sol, äta hälsosamt mm. Men … Fortsätt läsa Hudlös himmel
Vi lägger dagar bakom oss. Jag bockar i tanken av veckor. Räknar ner. Till vad vet jag inte riktigt. Till våren. Till en dag då vårt liv ska kännas lite enklare, mer normalt. Till en dag då allt inte känns så osäkert, så overkligt. Somewhere over the rainbow... Den logiska delen av min hjärna vet … Fortsätt läsa Av längtan
Okej förbered er. Förbered er på en självömkan utan dess like. För nu är jag så in i bomben trött att min hjärna inte kan annat än tycka synd om sig själv och min kropp. Jag har funderat över om det ens är värt att öppna på locket till detta. Vad för sorts gott som … Fortsätt läsa Valrossens självömkan
Äntligen kom snön. På förmiddagen på julafton vräkte regnet ner, men ganska snabbt övergick det i hagel, som blev till snö. Stora, vita flingor föll långsamt ner och lagom till att vi skulle sätta oss ner och äta vår julmat var marken utanför vit och himlen fortsatte fyllas av underbara, vackra, fjäderlätta iskristaller. Snö har en … Fortsätt läsa Ringar på vattnet
Ibland orkar och vågar jag tänka på en framtid som ligger längre fram än imorgon. En framtid där Dina är friskförklarad, pigg och vi återigen lever ett liv utan större bekymmer. Men den framtiden är långt borta. Vi trodde, kanske lite naivt, när allt började i april, att vi vid det här laget skulle vara … Fortsätt läsa De små tingens gud
Jag har skrivit om det tidigare, men jag återkommer till det i tanken många gånger om. Förvånas över den och försöker skapa lite ordning i mitt liv efter den. Maslows behovstrappa. När vi hade Henke, Elin och Frank här igår för hjälp med lite praktiska bestyr och middag så hamnade vi där igen. Resonerade kring … Fortsätt läsa Från där till här
Låter något för bra för att vara sant är det troligen det. Röntgenresultaten och utlåtande kom redan igår. Sen eftermiddag ringer Niklas som är ansvarig överläkare för Dina. Han har inga positiva besked. Enligt röntgen har tumören bara minskat med 10 %. Detta kan, enligt honom, bero på tre olika saker. 1. Mänsklig faktor vid … Fortsätt läsa Ruta 1
Då var vi äntligen hemma igen. Det blev några dagar på sjukhuset för att Dina skulle få antiobiotika och för att de skulle kunna ha henne under uppsikt. Febern sjönk efter något dygn och hon verkade pigga på sig lite, men värdena fortsatte att sjunka och till slut var neutrofilerna inte ens mätbara i blodet, under 0,1. … Fortsätt läsa Bryta ihop och komma igen
Dinas bok 