Den sista tiden var tuff. Jävligt tuff. Jag skrev inget här för allt var så otroligt intensivt, så intimt och känslosamt. Det gick så fort från att vi kom hem från Danmark till att Dina blev helt sängliggande. Vi ställde in oss på att hon skulle lämna oss vilken sekund som helst.Jag förde fragmentariska dagboksanteckningar … Fortsätt läsa 43 dagar av kaos
Väntan
Nu
Nu slutar vi med all onkologisk behandling. Inga fler cytostatikakurer, inga fler röntgenundersökningar, inga fler operationer, nålsättningar, provtagningar, blodtransfusioner och droppställningar. Inget mer. Allt har vuxit. I lungor, skelett och hjärna. Det är utom all kontroll. Det finns inget mer att göra än att ge Dina så mycket smärtlindring som behövs. Det kan hända när som … Fortsätt läsa Nu
Livet som det är just nu
Återigen har jag haft svårt att hitta orden. De snurrar runt där uppe bland allt annat, men landar inte hos mig. Det är inte så mycket nya tankar, utan allt gammalt på en och samma gång. Ett konstant kaos inombords. Ett kaos jag försöker tygla eller i alla fall hantera. Jag städar, sorterar och rensar hemma för … Fortsätt läsa Livet som det är just nu
Om att bryta naturens lagar
Det känns som om jag upprepar mig själv, men dagarna går så fruktansvärt fort, och hur gärna jag än velat sätta mig ner och skriva så har jag inte haft möjlighet att ta mig den tiden. Dagarna är intensiva på alla sätt och vis och innehåller alla sorters aktiviteter, göromål och känslor. Den känslomässiga bergochdalbanan … Fortsätt läsa Om att bryta naturens lagar
När hjärtat blöder
Jag trodde att vi levde ett konstigt liv i vår parallella verklighet tidigare. Nu känns det som om vi flyttat ännu längre ifrån det som är Verkligheten. Allt är ännu mer absurt. Ännu mer känsligt. Ännu mer skrämmande. Ännu mer sorgligt. Ännu mer jobbigt. Ännu mer intensivt. Allt är så mycket mer av allt. Den … Fortsätt läsa När hjärtat blöder
Ett paradis i helvetet
Vi hade planerat för en lugn vecka. En vecka med bara rehabtider inbokade. En vecka där vi hade tänkt landa lite och ladda inför den nästkommande veckan som kommer att innehålla både magnetröntgen, datortomografi, psykisk ansträngning och olidlig väntan. Så blev det inte. I lördags skulle vi för första gången på cirka fyra månader ta oss iväg hemifrån … Fortsätt läsa Ett paradis i helvetet
Kärleksknuten
Så blev det till slut lite lugnt och jag kan återigen sätta mig ner för att samla mina tankar. I tisdags klockan två skulle Anders och jag vara på plats för ett möte på barnonkologen. Jag har beskrivit det många gånger förut som den mest överjävliga väntan på denna jord. Ingenting fungerar under denna tid. … Fortsätt läsa Kärleksknuten
Om en ödesväntan, ett rent samvete och mörka tankar
Nu är det tungrott. En mening som tycks skriva sig själv här, om och om igen. Jag slutar aldrig att förvånas över att det kan kännas tyngre och tyngre, fast det handlar väl om att vi blir tröttare och tröttare, och beskeden tuffare och tuffare. Man tror liksom inte att man klarar mer och så … Fortsätt läsa Om en ödesväntan, ett rent samvete och mörka tankar
Om att byta rädsla mot drömmar
Vi kom hem igen i torsdags. Allt gick bra med operationen. De kunde ta bort 99% av tumören och i och med att syftet inte var att bota henne så får vi vara nöjda med det. Dina har förvisso ont i omgångar, men efter en revidering av smärtmedicinerna så kan vi nu hålla det lagom … Fortsätt läsa Om att byta rädsla mot drömmar
Tankevurpor och tidskaruseller
Tiden. En konstig sak. Många tänkare, små som stora, har filosoferat kring den. Många är vi väl eniga om att den är märklig. Vi uppfattar den olika, den kan gå fort eller långsamt, man kan känna sig felplacerad eller önska sig framåt eller bakåt. Jag skulle helst av allt spola tillbaka tiden tills innan allt … Fortsätt läsa Tankevurpor och tidskaruseller
Dinas bok 