De senaste dagarna har livet intensifierats ytterligare. Jag har ju många gånger skrivit om det absurda i att livet är så mycket av allt på samma gang. Sorgligt och lyckligt. Komplicerat och självklart. Mörkt och ljust. Dränerande och energifullt. Hat och gränslös kärlek.Det är så svårt att förhålla sig till det. Särskilt när svängningarna både … Fortsätt läsa Bland regnbågar och enhörningar
Vi hade planerat för en lugn vecka. En vecka med bara rehabtider inbokade. En vecka där vi hade tänkt landa lite och ladda inför den nästkommande veckan som kommer att innehålla både magnetröntgen, datortomografi, psykisk ansträngning och olidlig väntan. Så blev det inte. I lördags skulle vi för första gången på cirka fyra månader ta oss iväg hemifrån … Fortsätt läsa Ett paradis i helvetet
Alla positiva tankar, alla försändelser av kraft, styrka och mod, alla kramar och helande energi verkar inte hjälpa. Kaos, andnöd och totalt mörker har präglat vårt liv den senaste månaden. Det ser inte bra ut, för att uttrycka det milt. Så alla som hoppas på goda besked kan sluta nu. I måndags morse åkte Dina, … Fortsätt läsa När världen rasar
För jag vet inte vilken gång i ordningen så har luften gått ur mig. Det blir alltid så när det har varit väldigt mycket en tid och nu har det varit sjukt mycket länge. Hjärnan och kroppen gör det de ska, men jag försöker få så mycket som möjligt att bara hända automatiskt, faller tillbaka … Fortsätt läsa Trött, trött, trött
Jag är så trött att jag mår illa. Det känns som om jag slutar fungera. Kroppen är inte med. Hjärnan lyder inte. Jag är så rädd att jag inte ens kan formulera det. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för Dina. Den Dina vi känner och älskar är gömd någonstans långt inne … Fortsätt läsa Gränsland
Jag kommer inte orka skriva här på ett tag utan kommer göra kortare uppdateringar på Dinas Facebooksida Insamling för fina Dinas operation. Vi åkte in till Akuten igår då Dina sovit hela dagen. De gjorde en akut datortomografi och konstaterade på en gång en stor hjärnblödning. Vi har varit på Barnintensiven hela natten. Hon är … Fortsätt läsa Kritiskt läge
Jag hade ett halvklart inlägg i huvudet. Ett som jag hade tänkt skriva i fredags, dagen efter vi kommit hem, med ett hoppfullt och positivt budskap. Men i den bubblan fick vi bara leva i 18 timmar. Det här är ett annat inlägg. Dinas återhämtning efter operationen gick långsamt, men stadigt framåt. Vi höll samma … Fortsätt läsa När björnarna inte sover
Lugnet har lagt sig. Solen skiner och det är sommarvärme ute. Jag sitter på sjukhusrummet på femte våningen och tittar längtande mot den gräsklädda slänten på berget som omger oss. Dina sitter upp i sängen och tittar på film. De värsta dagarna är över och vi kan slappna av och andas lite djupare. I torsdagsmorse … Fortsätt läsa Där regnbågen slutar
5 dagar blev det till slut. I fredags sövdes Dina för att biopsin skulle kunna tas på en av lungmetastaserna och för att nya lungdränage skulle sättas. Ingreppen gick bra men usch vad vi inte gillar dränagen! Nog för att de behövs, vätskan som samlas runt hennes lungor gör det tyngre för henne att andas, … Fortsätt läsa Här och nu och för alltid
Vi har en plan. Den är allt vi har så nu är det stenhård fokus på den och inget annat. Vi har inte tid att bli för emotionella, även om vi trots det faller handlöst ner i gråten om vart annat. Vi gråter om natten, på toaletten, när barnen inte ser. Men inte för länge, … Fortsätt läsa Inte bakåt, inte åt sidan – framåt är allt som finns
Dinas bok 