I morse åkte Anders och jag återigen in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett nytt möte med Dr Niklas. Vi var tunga i sinnet och förberedda på det värsta, eller i alla fall inställda på det. Förberedd kan man nog aldrig riktigt vara på det. Det är som att gå med en tight snara runt halsen … Fortsätt läsa F*ck cancer
Det går inte att hålla fast vid negativa känslor som ilska och irritation för länge i det läge vi befinner oss i nu. Vi har inte tid att fördjupa oss i dem och inte heller ork att lägga energi på dem. Det lilla vi har måste vi fördela sparsamt på det som är positivt och … Fortsätt läsa Ain’t no mountain high enough
Eller kanske borde jag kalla detta inlägg för Fritt fall del 3. Tyvärr. Det blir aldrig som man tänkt sig. Denna cancer är en jävla best. Oberäknelig. Aggressiv. Envis. Påhittig. Elak. Vi hade ju en plan. Vi föll ju handlöst och sen hade vi en plan. Vi trodde på den. Planerade för att åka till … Fortsätt läsa Himlen får vänta
Vi hade några härliga dagar nere i Jönköping. Det var bra för oss att komma iväg. Göra något annat. Se något annat. Dina, Majken och Annie har lekt och busat och vi har alla blivit bortskämda av Farmor. Vi träffat vänner, andats härlig höstluft och ätit god mat. Balsam för själen. Men nu gör vi … Fortsätt läsa I väntan på vadå?
Kära ni. Vad sjutton ska jag kalla detta inlägg när jag i det förra sjöng Tacksamhetens lov? De senaste dagarnas lavinartade insamling och flödet av kärleks- och hurrarop har totalt överväldigat oss, alla inblandade. Det har varit helt galet! Vi hade inte i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss ett sådant gensvar, och för det … Fortsätt läsa Mellan kärlekslaviner och surrealism
Jag kan fortfarande förvånas otroligt mycket över hur glad och lycklig jag kan känna mig trots att livet är i kaos, på paus och akut. Jag sitter här och samlar min tankar, försöker fånga allt som flyger och paketera ihop det så det bildar någon slags helhet. Bredvid mig sitter Dina. Glad och pigg trots att … Fortsätt läsa Tacksamhetens lov
Ja om om inte fanns... Skulle världen nog inte vara ett bättre ställe, men det skulle nog vara lite lättare att förhålla sig till den. Det är så lätt att falla för frestelsen. Att tänka hur allt skulle vara om jag tänkt annorlunda, sagt annorlunda, gjort annorlunda. Det är inga hälsosamma tankar, men ändå så … Fortsätt läsa Om om inte fanns
5 dagar blev det till slut. I fredags sövdes Dina för att biopsin skulle kunna tas på en av lungmetastaserna och för att nya lungdränage skulle sättas. Ingreppen gick bra men usch vad vi inte gillar dränagen! Nog för att de behövs, vätskan som samlas runt hennes lungor gör det tyngre för henne att andas, … Fortsätt läsa Här och nu och för alltid
Älskade Dina. När du läser detta undrar du kanske varför jag står bredvid dig och ser konstig ut, med rödgråtna ögon och lite lätt nervös? Det är för att jag är så oerhört glad och tacksam att du läser detta brev just nu. I skrivande stund lever jag med den oändliga våndan att denna dag … Fortsätt läsa Brev till Dina 15 år
Återigen lägger vi timmar bakom oss. Räknar ner, bockar av och håller koll. Det är ett konstigt liv, allt vardagligt som bara fortsätter och så jobbar vi parallellt med att rädda Dinas liv. Högt och lågt. Livet som det är. Dina har haft återkommande feber och huvudvärk. Vi spenderade hela måndagen inne på sjukhuset för … Fortsätt läsa Med handen på hjärtat
Dinas bok 