En sak är säker, det finns ingen handbok i världen som kan hjälpa en i sorgen. Allas upplevelser är olika, sätt att möta eller förneka den likaså. Det finns ingen rak väg genom den, som jag skrivit tidigare. Det är en slingrig väg som går upp och ner och är ömsom mörk ömsom ljus. När … Fortsätt läsa Jag är också ledsen fastän jag inte gråter mamma.
Barncancer
Om svaret på frågan jag inte velat ställa
Det känns som om det har hänt något. Det konstanta kaoset inombords har mojnat lite. Livet har letat sig in lite oftare och lite längre stunder. Långsamt och varsamt närmar jag mig det liv som jag har kommit att älska och hata så innerligt. Fortfarande finns det ett visst inre motstånd från mig själv att … Fortsätt läsa Om svaret på frågan jag inte velat ställa
Om småsystrar, ingenmansland och monster
Jag har landat i ett nytt mellanrum. Ett rum där orden tagit slut. Där tankar varken har en början eller ett slut. Där vardagen tränger sig på. Där jag inser att jag kommer att fortsätta vakna upp på obestämd tid. Det kommer inte gå över, säger min psykolog. Det kommer inte gå över, men du … Fortsätt läsa Om småsystrar, ingenmansland och monster
Hjärnans dragkamp
Ljuset börjar komma tillbaka. Korta, korta stunder så är det även tillbaka inombords. Det glimtar till när vi gapskrattar åt Annie för att hon säger något tokigt och härligt, när Majken bubblar av skratt för att jag pussar henne bakom öronen, när Anders och jag pratar om resor vi vill göra, när jag tar en … Fortsätt läsa Hjärnans dragkamp
Skuldknuten
Jag har tidigare skrivit om kärleksknuten. Den är otroligt stark, men den har en ofrivillig tvilling. En knut av skuld. Jag behöver skriva om den skulden. Igen. Skulden som jag inte ska känna. Inte behöver känna. Inte borde känna. Den som trots alla logiska tankar och förklaringar finns där ändå. Skulden som borrat sig ner djupt … Fortsätt läsa Skuldknuten
Bagarhjälpen för HOPE!
Vi kämpar fortfarande för att samla in pengar till HOPE. Efter över två år i barncancervärlden känns det omöjligt att bara lämna den för att Dina dött. Det är ju den som ändrat hela vår värld och lämnat bestående men och förändringar i oss själva och vår familj. Nästan varje dag får ett barn i … Fortsätt läsa Bagarhjälpen för HOPE!
Om människors möten
Jag har varit hemma med sjuka barn. Både Majken och Annie har haft något virus, som det brukar vara denna tiden på året. På ett sätt känns det tryggt. Jag kan det här. Jag känner igen allt. Den höga febern, tröttheten, de rosiga kinderna och hostan. Jag faller in i rollen som den omhändertagande. Men … Fortsätt läsa Om människors möten
En fladdrande låga
Jag överlevde fram till tolvslaget. Då orkade jag inte längre. Orkade inte fokusera. Orkade inte tänka positivt. Orkade inte hålla ihop. Det var som om all ångest i 2016 drog ihop sig till ett svart moln i mig. Alla ögonblick blixtrade framför ögonen. Smällde som raketer i mitt inre. Jag brakade. Jag var tacksam att … Fortsätt läsa En fladdrande låga
Ett bättre nytt år
Snart är de över, de här dagarna som brukar vara våra sköna familjedagar. Vi har tagit oss igenom dem. Jag bestämde mig att målet för mig själv var just det, att ta mig igenom dem, och att göra dem så bra de bara gick för barnen. Jag tycker att vi lyckades. Julen blev så bra den … Fortsätt läsa Ett bättre nytt år
Om att vända blicken inåt
Julen står för dörren. Aldrig någonsin tidigare har jag känt en sådan stark önskan att bara lägga dessa dagar bakom mig. Målet är att överleva dem och att Majken och Annie har det så bra de bara kan. Allt annat skiter jag. Eller tror jag i alla fall. Inbillar mig. Jag tänker så, att detaljerna … Fortsätt läsa Om att vända blicken inåt
Dinas bok 