Beskeden i fredags kom som en blixt från klar himmel verkligen. Vi lärde oss, återigen, att man inte kan eller ska ta någonting för givet när man har att göra med cancer. Varken åt det bra eller dåliga hållet. Vi var helt inställda på att det hade spridit sig än mer så jag trodde nästan … Fortsätt läsa Flykten från – och vägen tillbaka till – Verkligheten
Freiburg
F*ck cancer
I morse åkte Anders och jag återigen in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett nytt möte med Dr Niklas. Vi var tunga i sinnet och förberedda på det värsta, eller i alla fall inställda på det. Förberedd kan man nog aldrig riktigt vara på det. Det är som att gå med en tight snara runt halsen … Fortsätt läsa F*ck cancer
Himlen får vänta
Eller kanske borde jag kalla detta inlägg för Fritt fall del 3. Tyvärr. Det blir aldrig som man tänkt sig. Denna cancer är en jävla best. Oberäknelig. Aggressiv. Envis. Påhittig. Elak. Vi hade ju en plan. Vi föll ju handlöst och sen hade vi en plan. Vi trodde på den. Planerade för att åka till … Fortsätt läsa Himlen får vänta
I väntan på vadå?
Vi hade några härliga dagar nere i Jönköping. Det var bra för oss att komma iväg. Göra något annat. Se något annat. Dina, Majken och Annie har lekt och busat och vi har alla blivit bortskämda av Farmor. Vi träffat vänner, andats härlig höstluft och ätit god mat. Balsam för själen. Men nu gör vi … Fortsätt läsa I väntan på vadå?
Mellan kärlekslaviner och surrealism
Kära ni. Vad sjutton ska jag kalla detta inlägg när jag i det förra sjöng Tacksamhetens lov? De senaste dagarnas lavinartade insamling och flödet av kärleks- och hurrarop har totalt överväldigat oss, alla inblandade. Det har varit helt galet! Vi hade inte i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss ett sådant gensvar, och för det … Fortsätt läsa Mellan kärlekslaviner och surrealism
Dinas bok 