Älskade Dina, Så lägger vi ännu ett år bakom oss. Det har blivit din 14e födelsedag och jag kan ärligt erkänna att jag skriver detta och ler. Ja, jag ler! Så härligt, så ovant i detta sammanhang! Hur kan det ens vara möjligt, tillgängligt och tillåtet? Jo, för jag står så trygg i min sorg … Fortsätt läsa Brev till Dina 14 år
Födelsedag
Tankar som irrbloss
Det är på gott och ont det här med att ha tid till att tänka. Under min sjukskrivning har jag mycket tid till det. Jag spenderar mycket tid själv. Ensam. Jag trivs där i min ensamhet. Jag behöver den. Det är i den som jag hämtar kraft, finner mitt lugn och får klarhet. Men ibland … Fortsätt läsa Tankar som irrbloss
Ingenting försvinner allt finns kvar
November har kommit och gått och vi har lunkat på i allt det gråmulna. Jag förvånas dagligen över hur konstigt det är att vardagen flyter på som den gör. Att livet faktiskt fungerar någorlunda, och vi med. Visst bryter vi ihop med jämna mellanrum, gråter, blir frustrerade och förbannade på alltings jävlighet. Men det är … Fortsätt läsa Ingenting försvinner allt finns kvar
Om det omöjliga i att stabilisera sorg och mobilisera energi
Jag hade känt mig stabil i några veckor. Den grå filten hängde inte längre över mig dygnet runt. Denna gång var det en längre period av stabilitet än tidigare. Filtret över mina ögon, som färgade hela världen i svart, var borta. Jag såg allt klarare. Så mycket klarare. Jag kände mig starkare. Jag kände mig orädd. … Fortsätt läsa Om det omöjliga i att stabilisera sorg och mobilisera energi
Allt som inte blir
En av mina starka sidor brukar vara att jag kan sortera i mina tankar. Om något är jobbigt kan jag oftast ta ett steg tillbaka, överblicka problemet och sortera i tankarna. Jag plockar ut det som jag inte kan påverka, lägger bort det och fokuserar istället på det jag kan göra något åt. Det brukar … Fortsätt läsa Allt som inte blir
Tankevurpor och tidskaruseller
Tiden. En konstig sak. Många tänkare, små som stora, har filosoferat kring den. Många är vi väl eniga om att den är märklig. Vi uppfattar den olika, den kan gå fort eller långsamt, man kan känna sig felplacerad eller önska sig framåt eller bakåt. Jag skulle helst av allt spola tillbaka tiden tills innan allt … Fortsätt läsa Tankevurpor och tidskaruseller
En andra chans?
Jag försöker formulera det som hänt de senaste dagarna, samla alla tankar och sätta ord på alla känslor men hjärnan vill liksom inte. Jag är trött och rastlös, det kryper i kroppen av allt stillasittande, all väntan, oro och fixande. Jag ska försöka ändå. Jag vill ju skriva, för Dinas skull, för min skull och … Fortsätt läsa En andra chans?
Mitt enda sätt
En ny cykel är igång. Igår var det dags för mer cytostatika. Dag 1. Igen. Jag och Dina var inne. Det är mycket rutin, mycket väntan och alltid samma biverkningar för Dina och känslomässiga urladdning för mig när vi kommer hem. För Dina innebär hemkomsten illamående, kräkningar, enorm trötthet, ledvärk, huvudvärk, temperaturvallningar, frossa, oro och … Fortsätt läsa Mitt enda sätt
En vecka av kärlek
Som vi har firat! Fyra kalas har det blivit, alla olika i sin form, alla lika i sina hyllningar till Dina, glädjen, kärleken och livet. Vi är otroligt tacksamma över att ha så många varma och innerliga människor runt omkring oss. I läget som varit det senaste året har vi många gånger funderat över människans … Fortsätt läsa En vecka av kärlek
Dagar vi minns
Vi är mitt uppe i en ny kurcykel. Dina får cytostatika en dag i veckan, två veckor i rad, har sedan en veckas uppehåll och kör igen. Det är tuffa veckor, hon reagerar på medicinerna och kroppen kämpar i några dagar efter en kur, blir lite starkare och då är det dags igen. Ett ekorrhjul … Fortsätt läsa Dagar vi minns
Dinas bok 