Jag tog en paus härifrån. Jag tänkte att om jag inte skriver här så kanske jag kan glömma cancervärlden under dessa två mittemellanveckor. Några dagar, bara några timmar, eller en liten stund i alla fall? Det har varit konstiga dagar. Återigen en sådan här absurd väntan när allt ska återgå till någon slags normalitet, fastän … Fortsätt läsa En slags vardag
Vi sitter på flyget från Basel till London. Det är mörkt ute. Dina och jag sitter med varsin iPad och kollar på film. Lurarna är på och vi stänger ute världen och verkligheten. Vi är på väg hem, själen får vila en stund, snart är vi samlade igen. Dina petar mig på armen. Jag tittar … Fortsätt läsa Tänd ett ljus
Vi skrev ett brev till Sektionschefen vid avdelning Q84, Barnonkologen, på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vi skrev ett brev för att vi kände att vi inte kunde låta den senaste händelsen med Foundation medicine gå förbi. Vi skrev ett brev för att vi ville lyfta vad vi upplevt efter 18 månader inom barncancervården i Stockholm. Vi … Fortsätt läsa Vi skrev ett brev…
I morse åkte Anders och jag återigen in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett nytt möte med Dr Niklas. Vi var tunga i sinnet och förberedda på det värsta, eller i alla fall inställda på det. Förberedd kan man nog aldrig riktigt vara på det. Det är som att gå med en tight snara runt halsen … Fortsätt läsa F*ck cancer
Det går inte att hålla fast vid negativa känslor som ilska och irritation för länge i det läge vi befinner oss i nu. Vi har inte tid att fördjupa oss i dem och inte heller ork att lägga energi på dem. Det lilla vi har måste vi fördela sparsamt på det som är positivt och … Fortsätt läsa Ain’t no mountain high enough
Eller kanske borde jag kalla detta inlägg för Fritt fall del 3. Tyvärr. Det blir aldrig som man tänkt sig. Denna cancer är en jävla best. Oberäknelig. Aggressiv. Envis. Påhittig. Elak. Vi hade ju en plan. Vi föll ju handlöst och sen hade vi en plan. Vi trodde på den. Planerade för att åka till … Fortsätt läsa Himlen får vänta
Vi hade några härliga dagar nere i Jönköping. Det var bra för oss att komma iväg. Göra något annat. Se något annat. Dina, Majken och Annie har lekt och busat och vi har alla blivit bortskämda av Farmor. Vi träffat vänner, andats härlig höstluft och ätit god mat. Balsam för själen. Men nu gör vi … Fortsätt läsa I väntan på vadå?
Kära ni. Vad sjutton ska jag kalla detta inlägg när jag i det förra sjöng Tacksamhetens lov? De senaste dagarnas lavinartade insamling och flödet av kärleks- och hurrarop har totalt överväldigat oss, alla inblandade. Det har varit helt galet! Vi hade inte i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss ett sådant gensvar, och för det … Fortsätt läsa Mellan kärlekslaviner och surrealism
Jag kan fortfarande förvånas otroligt mycket över hur glad och lycklig jag kan känna mig trots att livet är i kaos, på paus och akut. Jag sitter här och samlar min tankar, försöker fånga allt som flyger och paketera ihop det så det bildar någon slags helhet. Bredvid mig sitter Dina. Glad och pigg trots att … Fortsätt läsa Tacksamhetens lov
Ja om om inte fanns... Skulle världen nog inte vara ett bättre ställe, men det skulle nog vara lite lättare att förhålla sig till den. Det är så lätt att falla för frestelsen. Att tänka hur allt skulle vara om jag tänkt annorlunda, sagt annorlunda, gjort annorlunda. Det är inga hälsosamma tankar, men ändå så … Fortsätt läsa Om om inte fanns
Dinas bok 