I vanliga fall hade vi räknat ner till ledigheter, jul och en stundande semester nu. Nu räknar vi ner till nästa kritiska besked. På måndag är det dags för nästa magnetröntgen, datortomografi och lungröntgen. Sen väntar Den stora våndan. Väntan. Dagar då vi har sockerdricka i blodet, är väldigt retliga, okoncentrerade och känsliga. Domedagar. Det … Fortsätt läsa Dan före dan, före dan, före dan…
Datortomografi
Novemberdis
November. Som för så många andra så försvinner dagarna i denna månad som i ett töcken. Det gråa dämpar på något vis alla intryck och det tidiga mörkret kortar av tiden då man har en chans att känna sig lite mer levande. Vi hade en lång måndag, men väl hemma vid sjutiden så hade vi klarat … Fortsätt läsa Novemberdis
En vecka av kärlek
Som vi har firat! Fyra kalas har det blivit, alla olika i sin form, alla lika i sina hyllningar till Dina, glädjen, kärleken och livet. Vi är otroligt tacksamma över att ha så många varma och innerliga människor runt omkring oss. I läget som varit det senaste året har vi många gånger funderat över människans … Fortsätt läsa En vecka av kärlek
Fritt fall
Det har varit en helvetesvecka. Värre än den där påskveckan för ett halvår sen då allt började. Tisdagen blev lång. Dinas kropp samarbetade inte och allt var jobbigt, för henne i första hand såklart men också för oss. De skulle sätta vanlig PVK, dvs infart i arm eller hand, iom att man inte kan ge … Fortsätt läsa Fritt fall
Syrebrist
Jag har just kommit ut från ett varmt och mörkt sovrum. Legat bredvid Majken, så nära det bara går, hört hennes tunga andetag, känt dem mot min kind, känt hennes mage röra sig rytmiskt upp och ned. Försökt bara vara där och då. Stänga ute allt annat. Velat ligga kvar och aldrig mer gå upp. … Fortsätt läsa Syrebrist
Dinas bok 