Det är så tomt. Så ofattbart tomt. Det går inte att ta in. Förstå att hon inte kommer tillbaka. Att allt är absolut. Aldrig mer. Det är så avgrundsdjupt. Det får oss att tappa andan. Paniken växer. Aldrig, aldrig, aldrig mer får vi hålla om henne. Aldrig mer får vi höra henne skratta. Aldrig mer får … Fortsätt läsa Sorgens många ansikten
Begravning
43 dagar av kaos
Den sista tiden var tuff. Jävligt tuff. Jag skrev inget här för allt var så otroligt intensivt, så intimt och känslosamt. Det gick så fort från att vi kom hem från Danmark till att Dina blev helt sängliggande. Vi ställde in oss på att hon skulle lämna oss vilken sekund som helst.Jag förde fragmentariska dagboksanteckningar … Fortsätt läsa 43 dagar av kaos
En hyllning till Dina
Det värmer i hjärtat att läsa om hur vårt liv och Dina som person har påverkat så många. Det är ingen tröst i dagsläget, när allt är som mörkast och tyngst, men jag är säker på att vetskapen om att vårt mörker fått många att tänka om och att ta tillvara på stunden. Så småningom hoppas jag … Fortsätt läsa En hyllning till Dina
Dinas bok 