Vi skrev ett brev till Sektionschefen vid avdelning Q84, Barnonkologen, på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vi skrev ett brev för att vi kände att vi inte kunde låta den senaste händelsen med Foundation medicine gå förbi. Vi skrev ett brev för att vi ville lyfta vad vi upplevt efter 18 månader inom barncancervården i Stockholm. Vi … Fortsätt läsa Vi skrev ett brev…
I morse åkte Anders och jag återigen in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett nytt möte med Dr Niklas. Vi var tunga i sinnet och förberedda på det värsta, eller i alla fall inställda på det. Förberedd kan man nog aldrig riktigt vara på det. Det är som att gå med en tight snara runt halsen … Fortsätt läsa F*ck cancer
Det går inte att hålla fast vid negativa känslor som ilska och irritation för länge i det läge vi befinner oss i nu. Vi har inte tid att fördjupa oss i dem och inte heller ork att lägga energi på dem. Det lilla vi har måste vi fördela sparsamt på det som är positivt och … Fortsätt läsa Ain’t no mountain high enough
Eller kanske borde jag kalla detta inlägg för Fritt fall del 3. Tyvärr. Det blir aldrig som man tänkt sig. Denna cancer är en jävla best. Oberäknelig. Aggressiv. Envis. Påhittig. Elak. Vi hade ju en plan. Vi föll ju handlöst och sen hade vi en plan. Vi trodde på den. Planerade för att åka till … Fortsätt läsa Himlen får vänta
Dinas bok 