Älskade Dina, Jag vet inte var jag ska börja. Allt är så upp och ner igen. Livet, vardagen och hälsan. Det kan bli lite rörigt det här brevet. Men du om någon vet ju hur det är när hjärnan inte fungerar som en vill. När det tar tid att hitta ord och formuleringar och när … Fortsätt läsa Brev till Dina 12 år
barncancerblogg
En evighet av sekunder
Så var jag här igen. Tom och full på samma gång, med en skrivvärk inom mig, men med en hjärna full av gröt och en förlamande förmåga att inte hitta orden. Det är maj och det har snart gått 5 år sedan Dina dog. Bara det brukar ju försätta mig i en oregelbunden pendel mellan … Fortsätt läsa En evighet av sekunder
Brev till Dina 11 år
Hej hjärtat, Det var väldigt länge sedan jag skrev nu, men vi pratar ju varje dag du och jag. Eller det är ju bara jag som pratar nu. Jag vill ändå tro att du lyssnar. Att du pratar tillbaka på ett annat sätt, utan hörbara ord. På ett tidlöst och universellt språk som ligger långt … Fortsätt läsa Brev till Dina 11 år
Brev till Dina 10 år
Hej älskling.Tio år blir du idag. Skulle du blivit idag. Jag vet inte riktigt vilket tempus jag ska använda. Språket kan vara så obarmhärtigt. Det tvingar mig att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till dig och till tiden. I vår linjära tidsuppfattning finns det alltid ett då, ett nu och ett sen. … Fortsätt läsa Brev till Dina 10 år
Att vårda min sorg
Ett behov har smugit sig på igen. Ett behov av att rensa i mina tankar. Att skriva. Att bearbeta. Att vårda. Det senaste året har gått så fort, varit intensivt med en ny utbildning, ett nytt jobb och ett nytt förhållningssätt till livet. Jag tycker ändå att det har gått bra. Jag har drivits av … Fortsätt läsa Att vårda min sorg
Malins bok
Den 21 april 2014 skrev jag här på Dinas bok för första gången. Jag var rädd. Rädd för beskedet vi precis hade fått. Rädd för framtiden. Rädd för att skriva. Rädd för att blotta mig. Det har gått fem år, 1 månad och 5 dagar sedan den där dagen då jag med darrande hand tryckte … Fortsätt läsa Malins bok
Brev till Dina 8 1/2 år
Hej hjärtat. Jag sitter här vid bordet och ser den lila syrénen vaja nedanför altanen. Himlen är klarblå och fåglarna kvittrar. Det är varmt, lite för varmt för att vara maj egentligen. Det har varit sommarvärme i några veckor nu, men idag fryser jag. Jag sitter med tre lager kläder på mig och ändå knottrar … Fortsätt läsa Brev till Dina 8 1/2 år
Att flyta med känsloströmmen
Än en gång har vi gått in i den ljusaste och mest förhoppningsfulla av årstider. Försommaren. Maj och juni. Fågelkvitter, knoppar, blommor och friska dofter. Denna tid som jag älskar, men som kan kännas så smutsig nu. Alla intryck triggar sorgen och öppnar upp en vårflod av känslor och gråt. Hjärtklappningen är stundtals tillbaka, trycket … Fortsätt läsa Att flyta med känsloströmmen
4 år och en halv miljon
Idag för 4 år sedan ändrades allt. Allt. Dina har en elakartad tumör, sa läkaren. Cancer. Alla förhoppningar om framtiden försvann i en ögonblinkning. Idag sitter vi här i solen och ler ändå. Genom tårar, men ler. Jag har precis fört över ytterligare 250 000 kronor till HOPE. En halv miljon har vi nu, tillsammans, … Fortsätt läsa 4 år och en halv miljon
Ja, visst gör det ont
Det var länge sedan jag skrev nu. Det blir inte lika mycket tid över när jag börjat att arbetsträna, och inte lika mycket ork heller. Jag har saknat det. Skrivandet är en av mina lugna stunder, en nästan meditativ upplevelse där jag jag automatiskt kopplar på djupandningen, stillar hjärnan och bara låter det som kommer … Fortsätt läsa Ja, visst gör det ont
Dinas bok 