Om en ödesväntan, ett rent samvete och mörka tankar

Nu är det tungrott. En mening som tycks skriva sig själv här, om och om igen. Jag slutar aldrig att förvånas över att det kan kännas tyngre och tyngre, fast det handlar väl om att vi blir tröttare och tröttare, och beskeden tuffare och tuffare. Man tror liksom inte att man klarar mer och så … Fortsätt läsa Om en ödesväntan, ett rent samvete och mörka tankar