Döden

Brev till Dina 11 år

~ malin_persson ~ 6 kommentarer

Hej hjärtat, Det var väldigt länge sedan jag skrev nu, men vi pratar ju varje dag du och jag. Eller det är ju bara jag som pratar nu. Jag vill ändå tro att du lyssnar. Att du pratar tillbaka på ett annat sätt, utan hörbara ord. På ett tidlöst och universellt språk som ligger långt … Fortsätt läsa Brev till Dina 11 år

31 536 000 sekunder

~ malin_persson ~ 9 kommentarer

Nu är det en stund i taget igen. Förra årets trauma fortsätter att hålla mig i sitt grepp. Målet är enbart att ta mig igenom dagarna. Att andas. Att gå i naturen. Att sova. Att hålla utslagen i schack. Att gråta. Ett år. Så lång tid och ändå så kort. Så ambivalent. Ett år sedan … Fortsätt läsa 31 536 000 sekunder

Det kroppen minns

~ malin_persson ~ 11 kommentarer

Jag ger upp. Jag ger mig. Jag VILL INTE! Vill inte, vill inte, vill inte. Nu har jag prövat att vara den sörjande mamman i ett år. Det passar inte mig. Jag är för svag. Eller för stark. Eller för känslosam.  Jag känner för mycket. Jag minns för mycket. Jag tänker för mycket. Jag analyserar … Fortsätt läsa Det kroppen minns