Älskade Dina.
När du läser detta undrar du kanske varför jag står bredvid dig och ser konstig ut, med rödgråtna ögon och lite lätt nervös?
Det är för att jag är så oerhört glad och tacksam att du läser detta brev just nu. I skrivande stund lever jag med den oändliga våndan att denna dag aldrig kommer att komma.
Min stora skräck är att detta brev ska ligga oöppnat och oläst.
Men bara tanken på att du en dag ska sitta och läsa detta gör mig lite lugnare i sinnet.
Vi kämpar för dig just nu.
Du kämpar för dig just nu.
Jag vet inte hur mycket av detta du kommer att komma ihåg när du blir äldre? Kanske har denna kaotiska och jobbiga tid bleknat i ditt sinne?
Jag hoppas det. Jag hoppas att du inte kommer ihåg så mycket av allt jobbigt, att ditt minne är fyllt av glada och vackra händelser från din barndom.
Jag hoppas att vi när du läser det här lever ett rätt vanligt familjeliv.
Att våra problem är av vanlig tonårskaraktär.
Att du sover till långt in på dagen.
Att du skäms över din fåniga pappa (jo Anders det kommer hon göra….).
Att du blir irriterad över att Majken och Annie öppnar din dörr utan att knacka.
Att du duschar så länge att vi tror att du svimmat av värmeslag.
Att du suckar över att vi är sååå töntiga (eller vilket ord som ni använder nu för tiden).
Att mitt största problem är att ditt rum knappt går att komma in för att kläder ligger överallt på golvet, rent och smutsigt om vartannat.
Jag längtar efter att ha det så.
Jag längtar efter dryga kommentarer.
Jag längtar efter den hormonella bergochdalbanan.
Du heter Dina av en anledning.
När jag var tonåring läste jag Herbjörg Wassmos bok Dinas bok och älskade den. När jag skulle välja namn på denna blogg så orkade jag knappt tänka och Dinas bok kändes så naturligt (jag hoppas jag inte överträtt några copywrite lagar…). Nåja, det må vara hänt under dessa omständigheter tänker jag.
Dina var i alla fall en otroligt stark kvinna. Hon var sinnlig, passionerad och mäktig. En naturkraft som såg till att få som hon ville men samtidigt sårbar. Jag älskade den karaktären och bar med mig hennes namn långt efter att jag stängt boken.
När du låg i min mage så var namnet uppe till diskussion ett antal gånger och Anders gillade det inte, tänk så komplicerat det skulle bli… Dina plocka upp dina strumpor! Vems är det? Är det Dina/dina?
Men så kom du till oss, och du var Dina, det kände vi båda två. Det var ditt namn. Du tittade på oss med stora och finurliga ögon och vi kände att ja, här är hon, vår starka Dina.
Från första stund har du varit helt din egen. Du går din egen väg, du vågar säga nej, du är envis men otroligt godhjärtad. Du lägger märke till de små detaljerna, lyssnar in din omgivning och fattar egna beslut.
Jag hoppas att du fortsättningsvis vågar och orkar gå din egen väg, trots att tonåren är en krävande, sökande och prövande tid.
Jag vill ge dig hela världen, men den är inte min att ge. Den är din att utforska.
Jag vill att du upptäcker allt vackert den har att ge. Jag vill att du ska få känna den saltstänkta havsvinden i ditt ansikte, stå mitt i en storstad och höra alla ljuden, känna dig osynlig och sedd på samma gång. Jag vill att du ska få känna dofterna från en indisk marknad i Mumbai, smakerna av ny spännande mat och dricka ett glas gott vin. Jag vill att du ska få erfara hur euforisk man kan känna sig när man läst en bra bok och att man kan gråta stillsamt och innerligt av bra musik. Jag vill att du ska få känna solen värma din kropp på en paradisstrand och det omfamnande lugnet i ett gnistrande vackert vinterlandskap. Jag vill att du ska uppleva himlastormande kärlek med vem du än väljer att älska. Jag vill att du ska få uppleva den gränslösa kärleken med att få barn, om du tycker att ett liv med barn är det som du önskar.
Jag vill att du ska få leva ditt liv precis så som du önskar.
Vi har många gånger sagt att du är klistret i vår familj.
Du håller oss samman.
Du får oss att skratta.
Du får oss att orka.
Vi älskar dig Dina. Precis som du är, nu och för alltid.
Imorgon börjar en ny resa för oss. En lång och tung resa. Slutdestinationen är Du just nu, med detta brev i handen.
Det är dig jag ser framför mig just nu. Jag vet inte allt vi kommer att vara med om framöver, i vilket skick vi kommer att vara när vi på något sätt är klara, men med din hand i min ska vi ta oss igenom detta. Det bara måste gå.
Du är meningen och målet med vår resa.
Vi ses om 9 år.
Nu kan du lägga ifrån dig brevet och ge mig, din blödiga mamma, en stor kram för det tror jag att jag behöver just nu.
Dinas bok 
Det var det finaste brevet som jag någonsin har läst! Jag har sagt det så många gånger förut men jag säger det igen. Ni är fantastiska föräldrar! Kämpa vidare och tack för att vi får följa med. Jag tänker på er så gott som hela tiden. Mängder med kärlek till er alla fem. Anna
GillaGilla
Det här var det finaste och sorgligaste jag nånsin läst… Å vad jag hoppas, ber och önskar att det blir precis som du skriver! Skickar här all styrka jag kan uppbringa för att ni ska fortsätta orka kämpa. Världens största kram från mig, Oscar, Ruben & Fred. Nu SKA den här skiten besegras, en gång för alla!!
GillaGilla
Jag rörs till många tårar som vanligt……Om nio år är jag 74 år och förhoppningsvis så pigg att jag kan vara en klok och trygg, men också lite häftig mormor till Dina!
GillaGilla
Så fint skrivet! Min pappa har diagnosticerats med obotlig hjärntumör denna sommaren. Jag skriver lite om mina tankar och känslor om det på min blogg.
GillaGilla
Ett vackert skrivet brev som får tårarna att pressa på! Bor i Norge och följer er historia. Jag släpper allt jag har när jag ser att ett nytt inlägg kommit på min mail. Det gör ont långt in i hjärteroten, att läsa om era och särskilt Dinas utmaningar. Det är svårt att finna ord till tröst, men mina tankar vandrar till er väldigt ofta! Det är säkert många med mig som inte känner er personligen, men som blir oerhört berörda !
GillaGilla
Så vackert, rörande, sorgligt och underbart i en kärleksfull mix. ❤️. Det finare jag någonsin läst. Kämpa! Jag hoppas så att Dina får läsa detta brev när hon är just 15❤️
GillaGilla
Vi känner inte varandra (jag är en gammal jobbkompis till Elin) men har följt er resa länge. Jag är så oerhört rörd och tagen av er historia, er styrka, kärlek, mod och genomträngande kraft. Ni är fantastiska och det VILL bli bra!!!
Jag och min familj följer er resa och önskar er all lycka till! Vi tror på Dinas tillfrisknande!!!
GillaGilla
Hejja Dina ❤️ (och mamma, pappa, Majken och Annie)
GillaGilla
Så otroligt fint skrivet. Dina fixar det här och kommer om 9 år vara en cool tonåring som ger sin mamma en bamsekram! 😍
GillaGilla
Så jädrans fint skrivet ❤️ Det kommer att ordna sig, vad som än händer, så ordnar det sig och blir på ngt sätt till det bästa. Dina kommer alltid att leva ❤️ Kom igen nu, du klarar det här Dina – varma kramar och ALL styrka i denna svåra tid ❤️
GillaGilla
Finner inga ord. Så vackert. Du borde bli författare när allt detta är över, du är verkligen begåvad.
Och..
Du beskriver dina barn som naturkrafter och jag börjar förstå varifrån det kommer. Jag förstår att ni inte har något val, men jag har mött många personer i svåra situationer då jag arbetar på sjukhus. Vissa fryser till is, andra agerar. Ni agerar. Ni är naturkrafter, helt fantastiska sådana. Fortsätt med det! Ni gör ett helt fantastiskt jobb. Vi är många som backar upp er om det skulle finnas något man kan hjälpa till med!
Kram // Kajsa
GillaGilla
Jag är osäker på om det är er historia eller ditt sätt att berätta er historia som berör mig mest. Din skildring av en mammas värsta mardröm utan sentimentalitet, utan att romantisera smärtsamma frågeställningar och med en skärpa och nykterhet som så tydligt speglar kärleken till din dotter. En sak är säker – det kommer bli svårt för Dinas framtida beundrare att skriva kärleksbrev som mäter sig med ditt!
GillaGilla
Vilket fint brev och så som ni kämpar kommer Dina läsa detta brev om 9 år!!!
GillaGilla
Det finns en sån omåttlig styrka och kraft i dig /er. Tack för att du delar det med oss. Det fantastiska brevet kommer att läsas av Dina om nio år
GillaGilla
Malin du skriver så vackert, starkt, sorgligt och kärleksfullt!
Ni fixar det här, ni bara måste.
Dina hade inte kunnat få en bättre familj med just alla dem ingredienserna som behövs för att kämpa så hårt som ni gör för att Dina ska bli fri sin sjukdom.
Och en vacker dag kommer Dina att få läsa ditt brev till hennes 15 åriga JAG! Och ge dig en bamsekram.
Vi tänker på er varje dag!
Dina älskade, fina, strarka Dina kämpa på nu!!!
GillaGilla
Så otroligt vackert, starkt o rörande. Det måste få bli precis så att Dina och ni får uppleva allt detta och ännu mycket mer. ❤️❤️❤️ Kramar
GillaGilla
Den styrka ni besitter som familj kommer att besegra detta ❤️
GillaGilla
Så vackert du skriver.
Underbart gjort!
Och fortsätt kriga, hur jobbigt det än kan vara kommer ni kriga ännu mer. Jag tvekade ibland när jag var mitt i en process. Att bara lägga sig ner. Jag orkar inte längre. Mina krafter är slut. Fast när jag såg ”målet” igen fick jag styrka. Jag bara fortsatte. Och fortsatte. Som en robot. Och jag vet att ni har det inom er fast att ni kämpat så länge. Fast att ni får sitta och googla själv efter alternativ. Fast att ni lever i ert kaos.
När ni bara inte orkar mer så krigar ni ändå.
Dina är fantastisk. Vilken tjej! Hon är en riktig kämpe.
Alla kramar till er
GillaGilla
Du skriver så otroligt vackert, gripande och hjärtskärande. Jag ber av hela mitt hjärta att ni kommer gå ur denna otroliga strid som vinnare, alla fem❤️
GillaGilla
Det känns så dumt att kommentera två gånger på samma inlägg, men bara måste få berätta om dethär! Det kanske kan ge lite hopp och styrka att kämpa vidare, även när det verkar svårt.
Jag arbetar på en man-tarmkirurgavdelning där mina kollegor delade med sig av ett patientfall som de läst om, som var väldigt speciellt. Någon spridd tarmcancer som hamnat i både lever och lungor, svårbehandlade metastaser. Patienten fick totalt 5 dödsdomar, men valde själv att söka vård utomlands osv. Det gick upp och ner, lite bättre sedan ny dödsdom, osv. Men efter palliativ cytostatika och behandling i Tyskland gick han i komplett remission.
Så kämpa vidare!! Det ÄR möjligt. Tänkte direkt på er och Dina när jag hörde historian. Kramar!
GillaGilla
Hej!
Jag har läst här ett tag & beundrar ditt sätt att skriva & dina vackra döttrar! Har säkert varit inne här 10000 ggr sedan ditt senaste inlägg eftersom att jag tänker på dig, Anders & Dina så många gånger om dagen! Funderar på hur ni har det mest hela dagarna! Jag har även lagt mycket tid på att googla efter bot & lösningar & ni verkar ha valt rätt väg med vård utomlands! Så underbart att läsa om att det finns mirakel! Ni är fantastiska & hela dagarna ber jag & hoppas för er! Kram
GillaGilla
Det här var det vackraste, sorgligaste och hjärtskärande men också stärkande jag läst!
Jag har följt er historia genom en gemensam bekant och har ofta er och Dina i mina tankar! Det är så orättvist att Dina ska råka ut för detta och jag sänder all min kraft till er för att Dina en dag ska få sitta med detta brev i sin hand!
Jag ber för att hon kommer läsa det, ge dig en varm innerlig kram och sedan hasta ut genom dörren och iväg med polarna för att upptäcka en ny liten del av världen. All kärlek och styrka!
GillaGilla
Hej där nere. hoppas Dina mår bra idag, för jag har lite att berätta som inger hopp om livet.
Jag mår så dåligt när jag ser alla som är sjuka, allra helst efter min stroke 2013 så har jag fått än mer empati. och jag försöker sprida sanningen om bot mot cancer sedan flertal år tillbaka men det är svårt. det är som att kämpa mot stormen.
Alla har ju sån stor tilltro till sjukvården idag, när det gäller cancer, men jag vill berätta en annan sanning än det ni fått höra. och som är sann till hundra procent.
Jag vill ju inte låta förmer på något sätt, men det är ju så svårt att prata om ett så laddat ord som cancer utan att det ska misstolkas, man får inga vänner om man luras eller är oärlig,
Men visste du/ni att dom har känt till i över 40 år att det finns hjälp att få om man har fått cancer, sök på Google efter ”Apoptosis” det betyder mer exakt programmerad celldöd, du talar om att cancercellen ska begå självmord.
Men det talas det tyst om, för det handlar ju om så mycket pengar, alla medicinbolag forskar ju i det men det är ju så kontroversiellt att prata om en otilllåten substans.
Så när ingen säger något så går det sin gilla gång, och fortsätter i samma hjulspår som det gjort i mer än 40 år.
jag har startat upp en lite sida för dig som du och andra kan botanisera i om ni vill veta lite mer om
cancerforskningen som sker runt om i världen. tänkte att det kan vara intressant att få ny information, som är sanningsenlig.
jag tillhör dom där sällsynta sannings sägarna i Sverige,. och jag har rätt stora kunskaper i ämnet
”” vad finns det för mot mot Cancer”” , och jag är alltid ärlig med alla sedan mer än 30 år tillbaka, nu ska jag fylla 60 år.:)
Och det går bra att fråga mig. det går även att ringa och fråga mig. och jag svarar alltid ärligt.
Mer om det på min nyöppnade sida som jag skapat just idag.
vänliga hälsningar från Datatekniker Stefan från Holmsund i Västerbotten
https://endocannabinoider.wordpress.com/
GillaGilla